Intressant med skärgårdsgruvor. Utö Gruvor är förmodligen de äldsta i Sverige där man började bryta järnmalm redan på 1100-talet. På Resarö(Ytterby) i Vaxholm bröts kvarts redan på 1600-talet för järnbruken i norra Uppland. Brytningen av fältspat för porslins- och glasindustrin tog sin början i slutet av 1700-talet och pågick till år 1933 då gruvdriften upphörde.
Tar en extra insatt båt till Vaxholm, där jag petar i mig det mesta av en rätt usel tunnbrödsrulle. Potatismoset var hemskt! Är sen enda passageraren till Ytterby. Kliver av i ett rätt lyxigt villaområde och tar den långa vägen till gruvan, många fina uppförsbackar i gassande sol.
Gruvområdet är litet och varphögarna formar branta, halkiga sluttningar ner mot vägen. Det spännande här går nog inte att hitta utan att ha tillgång till en massa kemiska analysmetoder. Om jag hade haft en geigermätare kunde jag kanske hittat det av det spännande som är radioaktivt.
Skrotar runt lite, tar mig tid, men när jag känner mig färdig är det två och en halv timme innan biten tillbaka ska gå. Knallar istället några kilometer upp till själva Ytterby, med ICA-affär och busshållplats. Tajmar bussen bra, åker ner till Engarn och byter till Vaxholmsbussen. Tar sen Storskär tillbaka mot stan och när jag ska kliva på ser jag att samme Tommi som i går sitter på övre däck. Går upp och sätter mig med honom och surrar under resan in till Strömkajen. Vi tar varsin öl på af Chapman innan vi skiljs åt. Ja ja, jag tar två.
Funderar på var min asbeststen kan vara. Lätt, den står i bokhyllan där jag trodde den skulle vara. Spännande, hårig sak.
På begäran skickade jag min mejladress till Planket Stockholm 2018. Har inte hört något sen dess.
Copyright secured by Digiprove © 2018