En gröngöling vårropar från nåt skogsparti, en kråka skorrar från grannhusets tak. Det artar sig till en solig söndag. Någon ”ausgang” blir det nog inte, trots att det är min födelsedag i dag. Men några gratulationer tack vare Facebook har jag fått. Värmer. Känns också om jag äntligen blivit av med förkylningen. Trevligt även det.
Bredbandet fungerar som det ska och förefaller vara snabbare. Däremot är det inte lätt att skapa ett nytt, fungerande mejlkonto på gamla mejladressen. Ett lösenord tillhörande min mejladress efterfrågas och jag vet inte vilket det är. Kanske ett jag fått av operatören men som i så fall gäller en ny mejladress, som jag inte vill ha/behöver. Nytt samtal med supporten väntar, med andra ord. Jobbigt!
Var ett tag inne på att unna mig en födelsedagspresent, men jag väntar nog med det inköpet ett tag till. Fotokungen har annars ett lattjo erbjudande på Fuji X-T2-hus, en spänn billigare om du tar alternativet som inkluderar extra batteri än utan. Men dyrt ändå.
Har lite att göra även i dag. Har erbjudit andra klasser än mina egna att ha bild med mig i mitt klassrum. Vet ännu inte om några nappar, men ska ändå förbereda mig under dagen. Får även ett nytt elevens val-gäng, blir spännande!
Fick till sist tummen ur och började på mitt bokprojekt, som egentligen är tre: Walking Berlin i färg, Berlin street i svartvitt och NYC PUSH. Det svåraste är eventuell text. Såg Göran Segeholm intervjua Hannah Modig i ett F-talk och Hannah Modig har inte mycket text i sina fotoböcker. I ”Sunday morning coming down” är det ingen text alls förutom titeln. Så jag skippar nog texten. Sen vet jag inte om mina bilder håller för tryck, flera av dem är ju beskurna. Återstår att se, liksom kvaliteten i trycket, färgåtergivningen. Satt därtill och petade i layouten själv, ska kanske peta upp bilderna någon centimeter på sidorna. Återstår att göra omslaget.
Fick killa några darlingar, som denna.
Vaknar till en mulen och blåsig torsdag. Inget från rambutiken, men jag åker in iallafall.
Duschar kl 7, är nere på frukosten strax klockan 8 Då är det redan full fart men jag hittar ett bord. Croissanter är semesterfrukost för mig och det blir tre små denna morgon. Yoghurt, fika och juice och lite till. Valuta för €13? Nja.
Ger mig iväg strax efter klockan 10. Följer floden Spree en bit, turistbåtarna avlöser varandra. En kör nästan över en liten sothöneunge men den spolas åt sidan och klarar sig. Mycket betong och glas i de här myndighetskvarteren.
Det blir lite oplanerad sightseeing denna dag. Passerar nära Brandenburger Tor och tar en turistbild där även statyn Siegessäule syns. Rena slumpen gör att jag hamnar vid p-platsen varunder Führerbunkern låg. Lite regn tvingar ner mig i underjorden vid Potszdamer Platz U-bahnstation. Tar några skapliga bilder här innar jag letar mig till Martin Gropius Bau som för närvarande har en utställning om Fassbinder. ”I would like to build a house with my films. Some are the celler, others the walls, still others the windows. But I hope in the end it will be a house.” Fascinerande snubbe, mycket kreativitet och känsla där.
Varmt men molnigt tack och lov, det gör promenerandet behagligare.
Sightseeingen fortsätter, för nu passerar jag Topografie des Terrors som visar hur Hitler gradvis skaffade sig makt och hur nazisterna började förfölja de som inte var ”riktiga tyskar”. Ytterligare en bit bort ligger Checkpoint Charlie, och det är fullt med turister överallt, till fots, cyklande och i bussar.
Tar en Bombay crushed på Newton Bar innan jag fortsätter mot Markthalle Neun. Där är jag redan kl 14, Heidenpeters med enda goda ölen öppnar kl 17. Tar en sväng runt kvarteren och till sist är kamerabatteriet slut. Det blir U-bahn och S-bahn tillbaka till hotellet. Utanför Hauptbahnhof frågar en äldre tysk mig hur han ska gå för att hitta S-bahn. Gör mitt bästa för att förklara. Lustigt att det där händer mig i alla städer.
Överraskar mig själv med att åka tillbaka till Markthalle Neun. Latmasken blev visst kvar hemma. Det är visserligen en tradition att vara där på Street Food Thursday, men kanske var det mer Street Food Thirsty? Käkade en foccacia eller nå´t innan jag åter anlitade de kommunala transportmedlen och åkte hem.
Mycket bildbehandling blir det. Det tar sina modiga timmar varje dag.
24 km tillryggalagda i dag enligt iPhoneappen, det känns skönt i påkarna.
I det korta perspektivet handlar det om att få ihop stålar till New York City-äventyret. På lite längre sikt att få råd med ännu ett sportlovsbesök i Berlin. Har mycket kvar att göra där, känner jag. Sommaren 2015 lämnar jag öppen tills vidare.
Trots flera timslånga behandlingar med Revaxör är jag fortfarande på örat. Återstår att testa kalklösaren MP5 och rostdito 5-56, kaustiksodan är tyvärr slut. Sen återstår bara stämjärn.
Sakta men säkert börjar tankarna sväva iväg över Atlanten och till Manhattan. Mycket av researchen är gjord, återstår att ordna den i listform så jag får mina snitslade banor även i NYC. Där kommer precis allt vara nytt så det är bara att lufsa på egentligen. Men några vattenhål kommer jag att lägga in.
Platz der Luftbrücke
När jag kommer hem ska jag fundera på om ekonomin tillåter ännu en sportlovsresa till Berlin.
Blogginläggen under min vecka i den tyska huvudstaden har mest varit av turistkaraktär, en resehandbok som berättat vad jag haft för mig. Till stor del för min egen skull.
Men några få bra bilder kanske det blev ändå. Den här tycker jag är okej:
Är sugen på gulasch när jag lämnar hotellet halv 8 på kvällen. Åker upp till Alexanderplatz med alla dess uppgångar. Fullt med folk överallt. Har ingen aning om var jag är utan får ta hjälp av appkompassen. Strax känner jag igen mig och kommer till Brauhaus Lemke. Ingen gulasch där. Fortsätter. Det är fullt med folk även på uteserveringarna vid turistfällan Hackescher Markt. Ska försöka hitta till tapashaket Yosoy på Rosenthaler strasse, där jag varit två gånger tidigare. Lite knixigt men jag kommer rätt, och är lite imponerad över mitt lokalsinne (igen).
Alexvimel
Beställer en Hemingway sour (4 cl Gin. 2 cl Grenadine. 4 cl Zitronensaft. 8 cl Orangensaft) före käket. När en snubbe kommer in och vill sälja rosor konstaterar både han och jag att det bara är tjejer i två- och trekonstellationer där, åsså jag då. Köttbitarna var okej, vill dock minnas att det var superbt i våras. Tyskölen får jag kämpa ner.
U-bahn-kvinna
Hör det hemifrån bekanta svirret av jagande tornseglare i berlinkvällen, känns trevligt.
Kollar några berlinbloggar, hamnar på Drayton och blev lite sugen på en Transylvanian Drag Queen (This vampire queen has a sneaky secret. Filled with gin, blood orange juice and sweetening you up with a touch of sugar…she pounces when you least expect with an absinthe bite). Gäller dock först att hitta dit, sen att bli insläppt. ”Man går in i en gränd från en tvärgata till Friedrichstraße, tar sedan en sväng till höger och en till vänster innan en gigantisk kristallkrona uppenbarar sig i taket och avslöjar att man hittat rätt. Entrén är vid ett gammalt varuintag och man måste ”givetvis”, i sann privatklubbsanda, ringa på för att bli insläppt!”
Jeansben
La Ultima Cena (den sista måltiden) på Urbanstrasse 101, U-bahn 7/8 till Hermannplatz. KONZEPT:USING THE WELL KNOWN CATHOLIC TERMINOLOGY AS AN INSTRUMENT FOR ABSTRACTION AND LINGUISTIC REDUCTION, THIS NEW AND NEVER ENDING “LAST SUPPER” REQUIRES FLESH AND BLOOD, RITES, ANNOUNCEMENTS, GOSPELS, APOSTLES AND TRAITORS… Låter som något att bita i.
Dirty South, Krossener strasse 18 i Friedrichshein. Mer och mer ett favoritområde i Berlin, nära street arten på Revaler strasse. Får se om jag tittar dit. Intill, på Gabriel-Max-Strasse 4, ligger även Silo café, ”bästa kaffet i Berlin”. ”Två unga australiensare lär Berlin hur man gör kaffe”. Och de har såklart även god öl.
Vaknar tidigt. Plötsligt slår det mig att något har förändrats. Inga bankande ljud från lägenheten under mig, ingen cigarrettrök som ringlar sig in i mitt sovrum på kvällarna. Kan det ha med omvandlingen till bostadsrätt att göra? Lönsammare att köpa till introduktionspris och sen sälja med vinst än att hyra ut till polska gästarbetare? På tal om det så har jag ännu inte fått någon hyresavi från nya föreningen.
U-bahn, ögonkontakt
Googlar på New York och hittar massor av intressanta grejer. New Yorkaren James Maher erbjuder gatufotoworkhops. Kan vara kul att jämföra med min egen stil, och han har ju lokalkännedomen jag saknar. Visserligen kostar det en slant, $295 (1950:-) för tre timmar respektive $395 (2600:-) för fem timmar, men varför inte? Får vara lite extra sparsam tills dess bara.
Kollade mina fotbokmärken och hittade detta. Yanidels synpunkter på gatufoto, översatta till svenska och kommenterade av mig. Lite kul att jämföra med egna tankar, efter att ha varit verksam inom genren ett tag. Även om jag inte vill skriva folk på näsan hur de ska göra.
I) Uteslut skyltar och reklam.
Du kan självklart skapa fina motsättningar och kontraster med skyltar och reklam och visa hur vitsig du är. Halva bilden är trots allt någon annans verk och i själva verket plåtar du någon annans bild.
Min kommentar: Jag tycker om den typen av bilder, alltså när reklam är en del av kompositionen, när det görs bra.
Der Hof
II) Fotografera inte ryggar
Att fotografera bakifrån har fördelen att du slipper ta kontakt med de du fotograferar. Samtidigt är det det bästa receptet för tråkiga bilder. Ryggar är inte särskilt uttrycksfulla eller intressanta att beskåda.
Min kommentar: Ingen regel utan undantag. Men i princip håller jag med.
Minnesmärket
III) Spola gatuartister och tiggare.
Detta är de enkla bilderna då dessa personer är vana att bli fotograferade varje dag. De jobbar på gatorna och får pengar av förbipasserande, de bryr sig ofta inte om de blir fotade. Risken är att du finner dussinvis av andra tolkningar av ditt motiv på webben. Skippa dessa motiv och vänd din uppmärksamhet mot de mer ovanliga scenerna.
Min kommentar: Håller helt med!
P-chord
IV) Lämna det vackra folket i fred.
Ungefär som med reklamen fotograferar du någon annans goda arbete, nämligen ditt motivs föräldrar. Fota en snygg tjej och många kommer att tycka att det är vackert. Men är det verkligen din bild de gillar?
Min kommentar: Jag gillar ansikten och plåtar det mesta i den genren. Har inget emot att ta en bild på ett ”vackert” ansikte, typ fotomodell, lika lite som på en vackert rynkigt gammalt nylle.
Kvinnor på U-bahn
V) Inte alla är förlorade i sina tankar.
Det här är en trend jag funnit i gatufoto publicerat på internet, att det är bilder på människor “förlorade i sina tankar”. Vad jag vet, när jag är ute och går, så varken pratar jag eller ler. Sannolikheten är hög att jag tänker på något alldagligt som tvätt, en fotbollsmatch, min chef, blomvattning etc… Många foton av människor som bara promenerar är tråkiga, och en dramatisk titel förändrar inte saken.
Min kommentar: detta är det absolut vanligast förekommande gatufotot, man går bara ut på gatan och plåtar vad som kommer förbi. Visst är det också gatufoto, men det är inte bra gatufoto!
Förlorad i sina tankar?
VI) Använd vidvinkel
Lämna dina teleobjektiv hemma, sätt på en 28 eller 35mm glugg. Inte för att du inte kan ta bra bilder med teleobjektiv, uppenbarligen kan du det, men en vidvinkel tvingar dig att interagera med folk. Om du försöker undvika interaktion eller ögonkontakt till varje pris, missar du massor av fina fototillfällen.
Min kommentar: Håller med! Men det kräver vana, och innan du fått det, ett visst mått av mod.
Hjullastare
VII) Strunta i de abstrakta grejerna.
Det underbara med abstrakta bilder är att du kan visa upp din kreativitet vid dess höjdpunkt. Det tråkiga är att du ofta är den ende som förstår det. Väldigt få gatufotografer har förmågan att förmedla budskap eller känslor genom abstraktion, så lägg det bara åt sidan för en stund.
Min kommentar: Jag gillar abstrakt, men jag har inget behov av att kalla det gatufoto. Om det nu inte är sån´t här han menar:
Så vad ska jag fotografera?
Efter att ha tagit bort den här typen av bilder från din repetoar kanske du tänker “vad ska jag då fotografera ?” Det är nu det börjar bli intressant och du kommer att få veta om du är redo att ta ditt gatufotograferande till nästa nivå. Följ de här reglerna ett par veckor, se det som en lärotid och se vart det leder dig.
Min kommentar: Absolut! Prova! Som sagt, jag vill inte tala om för andra hur de ska ta sitt gatufotande vidare. Så ta det här för vad det är: åsikter.
Copyright secured by Digiprove © 2017
