Kategorier
Stockholm

Tema – Bara barn

Har redan publicerat ett inlägg med barnbilder men här kommer ändå ett till. Nu är bilderna svartare, kornigare/brusigare och oskarpare (åtminstone några av dem). Boken ”Street seen” är en utmärkt bok om amerikansk efterkrigsgatufotografi och jag har nog fått en hel del därifrån. Bland andra finns här Elliot Erwitt och Lisette Model som ett par inspirationskällor. Är nog mer Elliot än Henri (Cartier-Bresson).Hellre Coca cola än Dressman verkar gossen tycka.

I bilden ovan är det nallen som fascinerar mig. Vad gör den där under bänken och vet syskonen om att den ligger där?

”Mamma, jag vill ta kort!” Blurrigt värre.

Är självlärd som fotograf, liksom jag är det beträffande måleri och annat bildskapande. Vet ju att det finns regler för komposition men gillar att tänja på dem. Blir det bara en bild som känns bra för mig så spelar reglerna ingen roll. Viktigare regler i så fall är de som gäller för gatufotopoolen (GF). Inga bildmanipulationer typ bortklonade av störande objekt, partiell färgläggning, HDR, arrangerade bilder, att du plåtat dina vänner,  med mera. Däremot tillämpar jag i denna blogg gatufotografi i ett vidare begrepp än vad Fotosida stipulerar.

Målmedvetet utforskande av staden, till synes på egen hand. Blivande gatufotograf?

Se men inte röra! En bild om att utsätta sig för frestelse och klara av det, eller handlar det om en övertydlig signal till mamma/pappa: ”Jag går inte härifrån utan en godispåse!!!”

Att inte få uppmärksamhet när man behöver den som mest, kan leda till yttersta förtvivlan. Kanske gäller det även för en och annan gatufotograf?

Ah, förbaskat. Kompletterade med etiketter och klickade på publicera istf uppdatera.

Kategorier
Stockholm

Årets bilder #1 – Just Kids

Just Kids” är namnet på årets bok för mig. Patti Smith´s självbiografi om de svåra åren tillsammans med Robert Mapplethorpe och kampen för deras respektive konstnärsskap.

Just kids får därför bli titeln på den här bloggposten. Har jobbat med barn sedan 1972 och skaffat mig ett professionellt öga för barn. Med allt större gruppstorlekar måste jag ofta på avstånd kunna läsa av kroppspråket, se och bedöma situationer som uppstår, om det är en konflikt eller lek, om jag behöver ingripa eller ej. Det gör att jag automatiskt har ögonen öppna för barn även när jag är ledig och ute och fotograferar.

Sen är de härliga att plåta och bilder på barn väcker alltid känslor. Ovanstående bild gillar jag mycket för att tjejen hoppade in i min bild som jag önskat men sprallade och var glad på ett sätt jag inte förväntat men som gjorde bilden.

Jag vet inte vad det var som fick henne att dröja här, i ruffiga Slussens blå gång. Kanske testade hon akustiken under kupoltaket. Nu springer hon ifatt mormor och lillebror och bilden kallar jag ”Flykten från Tokyo”.

Centralstationen är en favoritplats och då gärna i mörkret intill spåren. Där fann jag den här tjejen stående på en riktningspil och med en Annie Lebovitzaffisch bakom ryggen.

En bild från årets Planketutställning. Två tjejer tittar på bilden av en jämngammal, helnaken tjej som kissar rakt ut. Vad tänker de? Vad tänker mannen som stänger porten efter sig och sin bil? Tycker bilden berättar en historia, den har ett innehåll och en interaktion mellan människor som därtill förhåller sig till en kontroversiell bild.

Ni får en till, en i färg. Trots att den inte riktigt passar in i sviten. Tycker flickans uttryck passar till antimobbningsbudskapet bakom: ”Vänd världen rätt”.

Köpte för övrigt den där vinyl-till-digitalgrejen på nätet och sparade 329:-. Kollade genom vinylhyllan och hittade en hel del skumt som jag glömt att jag köpt och inte har någon aning om hur det låter. Det kommer bli kul att digitalisera! På köpet får jag en städning av bildfiler på datorn (för att få plats med musiken). Kanske gör jag något fynd även där?

Detta var årsgenomgång #1.