Gick förbi de här objekten på väg till affären. Hade ingen kamera med mig, inte heller var mobilen med. Så det var bara att gå ut i regnet igen, när jag kommit hem.
Vaddå?! Vad är det för märkvärdigt med den här bilden? Inget, för de flesta, men för mig gav den upphov till en massa associationer och idéer till titlar. Hur tänker ni? Vad får ni för associationer av en handsken och en lila plastkasse?
Copyright secured by Digiprove © 2012
Mellan 18 maj-1 juni ställer åtta masterstudenter från HFF ut sina examensarbeten på Fotografins Hus i Stockholm. Jag ska nog gå dit och kika.
Anders Östberg tycker till på Fotosidan.se. : ”Det skojigaste är väl beskrivningarna av projekten, snacka om att överanalysera och försöka göra det vardagliga märkvärdigt. Men det kanske behövs en krystad symbolik för att vissa bilder ska få någon mening och ge åskådaren något att klia sig i huvudet över. Som det brukar vara med konst och konstkännare, alltså. :-)”
Har sett en hel del sådant redan. Foton som jag inte ser något alls i, men som förses med en lika svårförståelig text och därmed framstår som oerhört djupa och väldigt mycket konst.
Hittar även följande bland kommentarerna till utställningen, en av de deltagande fotograferna skriver: ”Fotografiet Avslut (2010) ett verk i en serie arbeten där jag intresserat mig för avslutets symboliska betydelse, där slutet lika gärna kan vara början. Vad är det egentligen som finns kvar efter ett avslut? Hur påverkas man av det man vill ändra, förändra eller göra om?”
Önskar att jag kunde formulera mig lika ”skickligt”. Då hade jag kunnat pådyvla er hur oerhört centralt ovanstående fotografi är i min samhällskritik med dess outtalade symbolik som synliggör den eviga konflikten mellan levande och döda ting. Det oskyldiga barnet som konsument. Vad kan köpas, är allt till salu?
F-n, det går ju att svamla om man anstränger sig 🙂 Och det går att bli åtminstone lite provocerad av det. Eller?!