…Det osynliga / Das Unsichtbare. Så är det ett ”plank” i Stockholm även denna sommar, denna augusti 2011. ”Det osynliga”, ett envist duggregn tvingar de hängande att täcka sina fotografier i plast av olika slag. Smolianskys bidrag hittas bakom ogenomtränglig bubbelplast och är kanske den bild som bäst illustrerar utställningens namn.
Tre paraplyer och en utsikt.
Gråväder, duggregn. Härligt! Mycket bättre än sol! Blev genast på bra fotohumör. Tar en en snirklande väg och regnvåt trappa från Londonviadukten upp till Söders höjder. Går förbi Sofia skola och genom Vitabergsparken till Lilla Mejtens gränd. Ivriga aktiviteter under presseningar, plast och paraplyer. Tyska och italienska bryter genom svenskan medan fotografier hängs.
Övergivna sandaler
Morsar på Mattia och träffar senare Staffan. Ser Tuija Lindström (igenkänd av Staffan) Kollar utställningen i fyra slängar och plåtar under tiden. Köper katalogen och finner att den innehåller fler bilder än vad som visas. Säkert är det regnet som begränsat antalet bilder.
Färggrann tjej framför fotografier av Malou Bergman respektive Amélie Losier
Zick zackar mig ner till Slussen. Hittar ingen pocket på Pocket shop. Får nöja mig med Planketkatalogen med andra ord.
”fikssion har aldrig varit…”
På bussen hem hamnar jag bredvid en påstruken äldre man. Någon stans vid Nacka Forum börjar han undra var vi är. ”Nacka!” ”Nacka?” undrar han. Jag fattar snart att han tror att han sitter på blåbuss 474 när det i själva verket är blåbuss 471. Försöker förklara att han bör byta buss för att komma via Gustavsberg till Hemmesta. Men det går inte in. När vi svänger ner till Björknäs tror att han att vi ska in och tanka och muttrar argt ”va ere för fel på den här bussen?” när vi kör vidare. Först i Orminge fattar han vad jag säger, byt buss föreslår jag igen. ”Då tar jag en taxi!” Vad han verkligen gör åt saken vet jag dock inte.
