Hade en nära döden-upplevelse på Historiska museet, såg hela mitt liv passera revy. Nåja, inte riktigt. Men läskigt var det. Låste in mina och mina elevers ytterkläder i två klädskåp, stoppade i två tior och fick två nycklar.
När vi kommer tillbaka för att klä på oss och åka hem, är mitt skåp öppet!!! Jag känner i innerfickorna. Plånboken ligger inte där! Känner i ytterfickorna, kameran ligger inte där!
Återanvändning av en slussenbild. Gillar cyklisten jag fångat i en spegelskärva längst ner.
Panik! Har en elev att ta lite extra hand om och gör det innan jag ska gå till receptionen och anmäla stölden. Ungarna tror först att jag skojar. När jag satt mig ner känner jag något i jeansfickan. Plånboken! Men kameran är borta iallafall! Nej, den hänger om halsen på dig, påpekar en av eleverna. Pust!
En latte och en kvällstidning
Med några timmars distans tror jag mig kunna konstatera att det kan vara ett utslag av stress, men också att det är förbaskat bra att ha alla telefonnummer klara för att snabbt kunna ringa och spärra rubbet.
Posh People
I går när vi bytte tunnelbana vid Slussen för nästa tur till museet höll en snubbe i neonjacka på att fota brunnarna på plattformen. Ungefär tusen brunnar hade han dokumenterat, berättade han. De ska rensas, men han trodde det skulle skjutas på till den stora ombyggnaden. Men den lär dröja i två år till, med alla överklaganden, sa jag. Jaha, då kör det igång efter nyår.