Bilden är gammal, men jag gillar den. Vilket jag iofs gör med alla mina bilder.
När ni läser detta är jag på väg till/redan framme/på väg hem från Gnesta. Som jag skrev i går vet jag inte om jag kan använda Lightroom, åtminstone under säkerhetskopieringen. Men jag kanske kan gå via MacBooken på något vis. Fast den har jag ju inte på MacBooken, förstås. Får man ha sina program på två datorer hemma, det får man va?
Copyright secured by Digiprove © 2013
Försöker hinna läsa ut biografin om Tom Waits och tränar samtidigt på engelskan. Det finns några kopplingar till fotografin även här. Så klart! Dels utgör ett av Anders Petersens fotografier från Café Lehmitz omslaget till Waits ”Raindogs”, och i filmen”Candy Mountain” (1987) spelar Tom Waits rikemanssnubben Al Silk. Filmen regisserades av Robert Frank, Samme Robert Frank som gjorde sig ett stort namn som fotograf med boken ”the Americans”.
Precis som när jag läste biografin om Keith Richards, är det kul med namedroppingen. Särskilt om man känner igen artisterna som omnämns. Bland några som poppar upp då och då finner vi Captain Beefheart och Los Lobos.
Sålde ett ex av min bok i går. Kom kanske upp i tvåsiffrigt antal sålda därmed, har ingen superkoll. Har tre kvar hemma om någon känner sig sugen. Som present kanske? 450 bagis.
Nu fick ni en massa länkar hit och dit. Gör som ni vill med dem.
Är ju med säkerhetsdörr numer. Hör inget från trapphuset längre, tyst och skönt! Stort plus på morgnarna, behöver aldrig vara rädd för att låsa mig ute då dörren enbart kan låsas med nyckel. Mer minus de eftermiddagar då jag glömt att låsa dörren efter mig och den stått olåst hela natten.
Busseländet vid Gullmars är sig likt. I morse höll en målare på att gå bananas när han fick stå och se direktbuss efter direktbuss rulla iväg, säkert fem i rad, men ingen buss 19. Efter långt om länge rullar en 19 till sist fram, men stannar inte utan fortsätter förbi, runt hörnet och bort. ”Are you fucking kidding me?” vrålar målaren. ”Va fan är det som händer?!”
Bara att acceptera, har nog med energitjuvar ändå. Och det är ju ändå vår. Bussen kommer till sist och vid Sockenplan är det bara att press stop och kliva av.
Fram och tillbaka till Etnografiska museet med 28 elever och lite transportövning igen. Och sen samma sak på vägen hem. Men som sagt, det är en inställningsfråga.