”En framgångsrik resa kräver uppoffringar (utloggad) och mod (res ensam)”, anser den amerikanske författaren Paul Theroux. ”Resandet måste vara att kunna försvinna, om så bara för en stund.”
Ungefär vad jag gjorde i somras. Hade ju tänkt blogga från Manchester varje dag, men det sket sig redan dag två. Sedan var jag som försvunnen. Eller kanske inte. Försvunnen är man ju bara om någon annan märkt att man är borta.
Börjar allt oftare fundera över sommarens resa. Liverpool ligger bra till, Glasgow är ett annat alternativ, Newcastle har seglat upp som ett tredje. But first we take Berlin (eller hur det nu var).
But it´s all about the money. Jag lyckas alltid hitta fotoböcker och annat att lägga pengarna på. Får lov att skärpa till den finansiella disciplinen helt enkelt.
Hade en period på åtta år då jag besökte Irland varje sommar. Minst en natt i Dublin, ofta bussen tvärsöver, via Galway, till Clifden, ”capitol of Connemara”. Någon busstimme ytterligare och jag kunde borda färjan från Cleggan till min ö i atlanten Inishbofin, the island of the white cow. Dit vill jag åka igen.
Jag har kollat in södra Irland och varit ute på de tre halvöarna Beara, Dingle och Kerry och på öar som Skellig Michael (Great Skellig) och Clear Island.
Ett år ägnade jag en vecka åt Skottland, Orkneyöarna och the Western Isles (Outer Hebrides). Tyvärr var jag ingen flitig fotograf då. Jag tog visserligen bilder men inte med någon större tanke bakom. Med andra ord, jag skulle vilja göra om även den resan. Bara för att kunna försvinna.