Ni som följer mig anar säkert oråd när ni läser rubriken till detta inlägg. Och ni har helt rätt!
Jag har lajjat med kort skärpedjup igen!
E´re fredag så e´re!
Hans Norén på FS lät kameran vila en vecka för att råda bot på bildtorka innan han återkom med ”terapibilder” på skor och annat i gatunivå. Sån´t händer när man plötsligt upptäcker att man plåtat alldeles för många människor som bara passerat från vänster till höger, eller från höger till vänster, utan att det varit något särskilt med dem egentligen.
Just curious
Själv letar jag på stolpar och papperskorgar efter budskap, klotter och klisterlappar, leker med kort skärpedjup, plåtar detaljer, röriga motiv eller motiv med få detaljer, med mera.
Samtidigt som jag håller ett öga på människorna omkring mig.
Kan inte hissen komma så jag slipper den där läbbige fotografen!
Skoj camera days, håll ögonen öppna för stort och smått. Och har man en blogg kan man publicera det mesta, även sån´t som är skräp i andras ögon.
Gillar den lilla klisterlappen och den något större tappen, utan att förstå vad någotdera egentligen är för något. Eftersom allt häromkring är nybyggt, dvs efter Klarabombningarna, kanske denna detalj är något som sparats och satts hit som en referens till svunna tider?
Tycker inte det är något snack om att den undre bilden är den intressantaste! I den övre är det iofs den fasta anordningen som har huvudrollen.
Många tycker att gatufoto är synonymt med svartvitt. Antar att det är för att de gamla mästarna hade svartvit film i sina kameror. Nutiden är dock digital och i färg, jag tror inte det är många som fortfarande sitter och tittar på svartvit teve. Men visst, en del bilder blir bäst i svartvitt, medan andra kan och bör behållas i färg. Några till och med både och.
”Street Photography Now” är en relativt nyutkommen bok jag tycker är en inspirationskälla för moderna gatufotografer. Här dagens finns gatufoto – mest i färg men även i svartvitt.
Bilderna i det här inlägget visar hur jag fortsatt leka med kort skärpedjup, med kompositionen och med motiven. Gillar att låta det för gatufotot så viktiga mänskliga inslaget blott skymta eller anas, som en diffus gestalt i bakgrunden, i en spegling eller som en skugga.
Eller som här där hon sitter i ett hörn och nätt och jämnt kan skönjas i det svarta.
Här uppe i övre bildkant syns ett ansikte och en överkropp bland en massa färgfält och detaljer av en rulltrappa.
En skugga passerar på väg mot tunnelbanan, reflekteras hastigt i en blå ståldörr och är sen borta.
Vågar inte avge några fotografiska löften, men mer färg kommer det att bli. Mer oskärpa, mer svärta, mer svartvitt. Och mer lek och experiment. I den här bloggen. På Fotosidan blir det nog även fortsatt mer sparsamt och glest mellan publiceringarna. (Och jag har några ”årets bilder” kvar men får ju döpa om dem till ”Bilder 2010” från och med i morgon).
Gott Nytt År tillönskas alla ”Fotospårs” trogna besökare.
Jag tycker man måste få leka även med något så allvarligt som gatufotografi. Det måste vara roligt! Det finns perioder då jag saknar inspiration, då jag tycker att jag fastnat och tar samma bilder om och om igen. Då kan det vara läge prova att byta teknik, prova kort skärpedjup, lägga skärpan på olika plan i bilden, eller ta extrema närbilder. Varför inte byta motivområde totalt för några veckor?
Eller glugg? Gatufoto utövas som ni vet, ni som följt den här bloggen, med en Canon 5D mkII och en 50mm/1,2 (ett påstående som är en klackspark med glimten i ögat mot de som, på fullt allvar, hävdar att det är Leica som gäller för gatufoto, med en 35mm). Mitt nästa köp blir för övrigt ett 35mm. För att återgå till ovanstående och tidigare resonemang, bryt ”regler”, prova fota med 85 mm, 70-200mm, vad som helst! Sen håller jag ju med om att ska du gatufota är det 35:an eller 50:an på. Men för att få fart på´t igen kan du testa annan optik.
Det här är den bild som är mest ”far out” av de jag tog under året. Inte många begriper sig på den eller ser något i den över huvud taget. Men är det så viktigt? Måste allt vara begripligt? Eller lagom? Varför måste man vara ”mainstream” i allt man gör? Lek, experimentera, finn nya motiv och annorlunda, framförallt var dig själv och fota det du vill. En mer berättigad fråga i sammanhanget är väl om man ska publicera resultatet. Har du en blogg som denna är det bara att köra på.
Tar med även denna, som ett exempel på lek. Kunde ju kompat bättre, men men.
Den här bilden, däremot, den gillar jag. Här går det att läsa in en historia om man vill.
Ovanstående bild är jag också förtjust i och kan även den sägas vara resultatet av leklusta.
Nu var det väl varken idétorka eller avsaknad av inspiration som gav de här bilderna. Snarare tvärtom. Har en länk till en japan, tatsu, http://jastatoy.exblog.jp/15669845/, som plåtar företrädesvis mycket nära gatuporträtt men ibland ”vanligt” gatufoto. Mycket svärta där. Även mina förebilder inom amerikanskt foto, Elliot Erwitt, Lisette Model med flera tog bilder med svärta och oskärpa. Gillar det.
Ni hajade den genomgående prylen, va? Som håller ihop detta tema?