Nämnde ju för några veckor sedan att jag fotograferat skolans kamratstödjare. Alla kom inte med, sexorna var till exempel iväg på klassresa. Hade därför fortfarande alla bilderna på minneskortet för att få dem på samma plats i datorn. I helgen bestämde jag mig för att köra stora kameran med 16-35:an på. Tog en testbild inomhus innan, raderade den – och alla kamratstödjarna på kuppen!
Hösthångel (fyller de inte ut bilden väldigt bra?)
Nämnde det för en av dem i går och sa att jag måste ta om dem. ”Bra”, tyckte hon, ”för då kan man vara mer förberedd”. Ännu bättre tyckte hon att det var när jag sa att jag tänkte ta dem två och två, för det var ”lite pinsamt att bli plåtad när alla tittade på”. De första porträtten tog jag utomhus, nu tänker jag köra i en ytterst primitiv och hemmasnickrad studio på mitt fritids. Testade på en av mina elever och det blev kanonbra, skönt naturligt infallande ljus.
Kungsanpublik (förbaskat fräck lutning, eller hur 🙂 )
Annars är jag lite förundrad över mig själv. Har nosat på en del fotoböcker men har olikt mig stått emot köpimpulsen. Och då handlar det ändå om mästerverk som Bruce Davidsons ”Subway” respektive en bok om Andrés Kertész. Väntar annars på nästa nummer av Black+White Photography, ute i affär förra veckan, i min brevlåda när då?