”Världen är så stor, så stor, Lasse, Lasse liten! Större än du nånsin tror, Lasse, Lasse liten…” Fotosidan.se är också stor. I den digitala eran är vi alla fotografer. Lätt då att som ”riktig” fotograf känna sig liten. ”Riktigt” fotograf? Hur definieras det? Utbildning/-ar, sålt egna bilder vid utställningar, sålt egna fotoböcker?
En gång i tiden uttryckte jag mig i akvarell och olja. När jag behövde köpa akvarellfärger och penslar i en butik på St Eriksgatan, Kungsholmen, noterade jag att det stod två priser på varje pensel. När jag frågade varför, svarade butiksinnehavaren att det lägre priset är för konstnärer. Jag fortsatte att plocka på mig det jag behövde och när jag kom till kassan frågade han mig: ”Är du konstnär?” ”Nja, det vet jag inte.” ”Har du sålt något?” ” Ja, jag har sålt några tavlor.” ”Jamen, då är du ju konstnär!” Vad gäller mitt fotograferande så har jag sålt cirka åtta exemplar av min bok ”Fotospår”. Gör det mig till ”riktig” fotograf? Och är det så viktigt? Förvisso, för vissa.
”Naiv eller kommersiell eller rent nyttobetonad fotografi är inte artskild från den fotografi som utövas av de mest begåvade yrkesfotograferna: okända amatörer har tagit bilder som är precis lika intressanta, lika formellt komplexa, lika representativa för fotografins säregna slagkraft som en Stieglitz eller en Evans.” (Susan Sontag – Om fotografi). Ett bra fotografi är ett bra fotografi redan innan man tittat efter vem som tagit det.
Bilden: två män representerande två generationer, växlar blickar i en park på Söder. Den yngre sitter och filosoferar över livet han har framför sig, den äldre skyndar att utnyttja den tid han har kvar.
En småskön blandning av en kille på en parkerad moppe, en matte med kopplad hund i ena handen och snofsiga hundkorgen i andra.
I den här gillar jag killarnas ”knäna böj-manövrer” och kunde sen bara barnen i bakgrunden gjort något skojigare, hade det ju gjort bilden intressantare.