Då jag har en del must do´s att ta itu med blir det ännu en hemmadag. Har avslutat studierna av Doisneaus ”Paris” och läser nu om Brassai i en illustrerad biografi av Diane Elisabeth Poirier. Den senare boken vimlar av folk från den av kreativitet sjudande franska huvudstaden. ”Alla” verkar ha varit där, och polare med Brassai: Kertesz, Picasso, Henry Miller, Jacques Prevert, Le Corbusier, Fernand Legér för att namndroppa några. Kul att läsa om livet under ”the roaring twenties”, vilket är så långt jag hunnit. Brassai var en man som gick hem hos både hög och låg och därför hade möjlighet att ta nära bilder av såväl societet, konstnärer och författare som på bordellerna.
En klunk öl för gamla Slussen”
Ingen fotoutflykt i dag alltså. Tänker därför ge er några fler bilder och lite text om mitt kära Slussen. Hitta dit? Koordinater: 59°19´14″N 18°04´20″O
”Rusningstrafik”
”Läsning till palmers sus”
För mig är Slussen ett rätt rymlig begrepp. Geografiskt innefattar det en liten bit av Stadsgården, kanske till och med Birkas terminal. Katarinagaraget är en gräns åt söder, Götgatsbacken åt väster, Mälaren i norr, men båda sidor av skilsmässodiket, det vill säga själva slussen. Tunnelbanestationen, Nacka/Värmdöbussarna och Saltsjöbanan, Karl Johangallerian, Stadsmuseet, Katarinahissen och alla mindre lokaler inne under den vittrande betongen hör dit. För mig.
”Blå gången” (måste ha med en brusare)
Framförallt är Slussen ett nav i vardagen för alla tusentals människor som med sina respektive ärenden rör sig genom den gamla, uttjänta trafikapparaten. En plats för möten, för kommunikation, för väntan, för inköp, för mat och dryck, för flykt och utflykt.
”Väntan” (en brusare till, sorry)
Under helgerna är här dagtid ett annat brus. Slussen är nu avstignings- och omstigningsplats för helgshoppare, barnfamiljer på väg till Djurgårdsfärjan, museibesökare, lattedrickare, biobesökare och flanörer. En och annan gatufotograf kliver av här också, för att till fots bese Slussen och staden.