Vet inte om ni känt det någon gång. Att ni tagit kanonbilden! Det har ni säkert! Och när ni visat upp den har ni med all sannolikhet även inhöstat välförtjänt beröm för bilden. Vilket glatt er och stärkt ert självförtroende. Men har ni nånsin tagit en riktigt bra bild, som ni varit riktigt, riktigt nöjd med och visat upp den – utan att få ens en kommentar? Den bild jag var mest nöjd med från min Manchesterresa är en bild av det senare slaget. La in den i Svartvitt-poolen, 22 tittade, ingen kommenterade. Visserligen var det under sommaren, men ändå. Nu blev jag varken arg, ledsen, besviken eller ens förvånad. Anade nog att jag riskerade att stå ensam i min förkärlek för den här bilden. Har studerat en massa fotografer/fotografier, i bokform och på utställningar, och fått mina egna referensramar. En egen smak, helt enkelt. Så även om det är roligare att få många kommentarer, så gör det mig inte så mycket om de uteblir. För mig räcker det att jag är nöjd med bilden.
Bilden jag talar om kommer här och inom referensramen finner ni Robert Adams.
Yankee flag, car & boy
Ni får gärna kommentera om ni vill 🙂