Kategorier
Stockholm

Vimmelbilden i gatufotografin

Några av oss gatufotografer har köpt och läst eller åtminstone bläddrat i ”10 – 10 years of in-public”, där tjugo gatufotografer visar tio bilder var. Merparten av bilderna är tagna under åren 2000-2010 så man kan säga att det är ”modern” gatufoto som visas.

Somt är bra,  en del är till och med kanon, annat tycker jag inte är särskilt märkvärdigt.  Men, ”beauty lies in the eyes of the beholder”.

En avdelning i gatufotografin är det som jag kallar ”vimmelbilder”, bilder med mycket folk i. Till exempel Otto Snoeks bilder i ovan nämnda publikation tillhör denna kategori. Här är utmaningen att i folkmassan hitta det som bryter av på ett eller annat sätt. Det kan vara en person som är annorlunda klädd, en yngling bland gamlingar, en oväntad gest (eller flera), någon som bär ett iögonenfallande föremål, en spegling mitt i vimlet, lika eller olika klädsel eller dylikt.

Är mest nöjd med förgrundsgestalten till vänster

Nick Turpin har en bild på en man som mitt i Lyons gatuvimmel försöker handskas med en trilskande ko (!), Matt Stuart har en kul bild med  ett antal männsiksor som rör sig genom bilden utan att bry sig om en man som gör en halbrytande volt på gräsmattan intill, Trent Parke har några härliga bilder i eftermiddagsljus som faller på människorna i bilden.

Den här gillar jag för att människor rör sig åt olika håll och på olika avstånd

Jag gillar särskilt när människorna är på olika avstånd och/eller olika nivåer, som Gus Powell´s ”Voetganger: No 017” och, ännu bättre, hans ”It´s Only a Matter of Time” eller, bäst, ”I Miss You”. Kolla dem om ni vill och har möjlighet.

Själv har jag inte lyckats ta några riktigt bra vimmelbilder (än). Kanske är inte ens Stockholm tillräckligt vimligt?

Kategorier
Stockholm

+30° – när foto handlar om att överleva

Lagom dramatisk rubrik, kanske. Jag tål värme väldigt bra egentligen, men när dagens utflykt börjar med en halvtimme i en bastuvarm buss och när jag väljer brantaste trappan upp till Henriksdalsberget, då känns det!

Röd morgonrock

Natur och kultur är vad som gäller i dag, två guider och med en gammal klasskompis, Kent Å. som sällskap (och cirka 35 andra). Kan bara bli kul. Startar klockan 11 med en runda i Trolldalen, den skog som återstår sedan Henriksdalsbergets borgliknande bostadskomplex byggdes. Området reserverades för Österleden och räddades på så sätt från exploatering.

ICA Henkan

På platsen för vår gamla skola står nya Vilans skola. En bänk återstår men av skolbyggnad och utedass syns nästan inga spår. Vi passerar sen ödekyrkogården nedanför skolan. Här stod vi och kastade ner kastanjer med hjälp av pinnar och ”järnbumeranger”. Mina elever gillar också att samla de vackra bruna ”nötterna”.

Finnboda Varf var den stora arbetsplatsen och våra pappor jobbade här. Då och då var vi nere och tittade på sjösättningar. Pälsklädda damer försökte få ordning på ”Må lycka och välgång följa dig över de sju haven” och krossa en lyckobringande champagneflaska mot fartygets stäv. Ambulanssirener gillade vi inte, det betydde olycka på varvet och vi blev genast oroliga för att det var våra pappor som skulle hämtas.

Mörk gestalt

Vi avslutar på Kvarnholmen. Kvarnholmen står i tur att bebyggas och den stora stridsfrågan är den bilbro som ska ta bilister och andra trafikanter över till Nackasidan, från Kvarnholmens östra del. Man befarar att bron kommer att bli en smitväg och att det blir stor genomfartstrafik med buller och andra olägenheter. Dessutom hotas naturvärden på Ryssberget. Sista ordet är inte sagt men profitjägarna brukar till sist få som de vill.

Plåtar en hel del, sparar bilder av mer gatufotokaraktär till den här bloggen. Hoppas ni gillar dem.

Kategorier
Stockholm

Tankar om gatufotografi

Tillbaka på banan igen. Efter att ha förgiftat min blogg med elaka fraser av ökänt ursprung (html)  hittade till sist supporten ett sätt för mig att kunna logga in på min blogg igen. Inifrån kunde jag sen tillfälligt byta bloggtema och därifrån radera det gamla förgiftade temat, ladda ner och installera det på nytt, rent och osmittat. Skönt att efter en begången dumhet ändå få känna sig lite mindre puckad. Ett inlägg försvann och kommer aldrig mer tillbaka, men det är ett pris som är lätt att betala. Välkomna tillbaka, kära läsare.

Bloggposten som försvann behandlade mina tankar om gatufotografi. Jag har i några blogginlägg uttryckt svårigheter att komma vidare i gatufotandet efter att ha gått genom nybörjarfaserna. Nybörjarfaser är till exempel att plåta människor bakifrån, på stort avstånd, eller att bara ta ett kort ute på gatan, konstatera att människor kom med på bilden och – voilá – det blev ett gatufoto. Det blir många bilder på en eller flera människor som står, sitter på en bänk eller någon annan stans, eller som bara går.

Bra gatufoto?

Inget fel i det, men är bilden intressant? Eller är det en bild vem som helst när som helst kan gå ut och ta på sin lunchrast? Alf J skrev i sin blogg om ”Gatufoto på dekis” http://www.fotosidan.se/blogs/affe/index.htm. Jag håller med det mesta av Alfs synpunkter, men blev sur över att bli dragen över en kam tillsammans med alla andra. Fick ”upprättelse” några veckor senare, då Affe i en kommentar tyckte att jag höll gatufotografins fana högt. Lite fåfäng är man ju 🙂

Situationsbaserad gatufotografi. Vad tänker killen göra, vem tittar han på?

”För att förstå vad gatufoto egentligen handlar om måste man gå tillbaks till dess rötter”, skriver Alf och droppar ett gäng namn på kända fotografer. Absolut! Jag har också kollat in Henri Cartier Bresson, Brassai, Kertész, Winogrand,  Doisneau, Boubat och jag fick nu anledning att snabbkolla de övriga Alf nämner: Walker Evans, Dorothea Lange, Esther Bubley men också  Frank, Winogrand och Friedlander. Jag har studerat Tio fotografer, amerikansk street photography med namn som Lisette Model, Louis Faurer och Saul Leitner, japansk street photography,  Smoliansky  med flera. Dåtidens europeiska fotografer var en tämligen exklusiv skara som under efterkrigsåren likt konstnärerna samlades i Paris. De tog kameran ur studion ut på gatan. Tror inte någon av dem brydde sig om att definiera gatufoto som genre. Brassaï har ju många folktomma nattbilder av Paris och bilder tagna uppifrån på stort avstånd.

Den sittande håller fingret i örat, kanske för att slippa höra ljudet från den stående mannen som skalar en apelsin?

Tittar man på ”de stora” fotograferna i genren så innehåller deras bilder också en eller flera människor som ”bara” står, går och sitter. Och ibland är de till och med plåtade bakifrån. Och här blir det genast svårare att beskriva varför det ena är en bra bild och det andra inte. De orden saknar jag (ännu). Dock saknar jag inte förmågan att se att dessa bilder så gott som alltid har något speciellt.

Går du in på gatufotosajten In-Public (ni hittar en länk dit i högerkolumnen) som är en ”modern gatufotosida” så hittar vi samma sak där. Eller http://1x.com/photos/street/. Den senare tycker jag ändå rymmer en hel del pärlor. Och här tycker jag att  gatufotografins många olika sidor blir tydliga: gatufotoporträtt, (den lilla) människan i (det stora) stadslandskapet, sol- och skuggspel, människan och reklambudskapet, barn, människa i oväder, speglingar i fönster eller vattenpölar, rörelse- eller annan oskärpa. Snygg komposition hör hit också.

En av mina senare bilder. En reklamaffisch för ett teaterstycke fotat så en förbipasserande tycks beröras av affischens Rikard Wolff.

Jag plåtar gärna trappor. Tycker trappor ofta är ett dekorativt element som tillför bilden.En av HCB:s mest berömda bilder är på en cykel svischande förbi vid foten av en elegant snirklande trappa. I en annan HCB-bild kommer några barn ut ur en skolbyggnad och andra människor finns på olika avstånd i bilden, även det i foten av en trappa. André Kertész har en bild som heter ”Montmartre” och här finner vi återigen människorna i bilden vid foten av en – trappa! Så jag är i gott sällskap 🙂

Ett sällsynt ögonblick då en t-shirttext talade till en påsdito och en spännande dialog uppstod

Det jag söker är det svåraste av allt, ögonblicken då för varandra okända människor interagerar, eller då något absurt, iögonenfallande eller på annat sätt uppseendeväckande inträffar i en från början vanlig och vardaglig situation. Då gäller det att ha tur att vara precis där och precis då, och inte minst att ha kameran redo för ett snabbt skott. Mellan de här sällsynta ögonblicken handlar det bara om att nöta skosula, och ta ett och annat gatufotoporträtt eller hitta en snygg komposition på vägen. Som gatufotograf lär du dig så småningom var dessa komponenter finns, och när på dygnet eller under vilken årstid och vilket väder de gör sig bäst. Keep walking and always bring your camera!

Kategorier
Stockholm

Blöt stockholmsguidning

Innan jag glömmer det: missade ni när den gick på teve så kolla på Svt play – fotodokumentären om Inta Ruka. Jag tycker den är värd det!

Har ju en svaghet för oskärpa

I dag känner jag mig utvald. En just hemflyttad Malin J önskar en guidad gatufotopromenad, ny som hon är i stan. Regnet hänger redan i luften och det är inte jättemycket folk ute. Så, vart går man? Börjar med att visa min fotobok när vi möts på Centralen och inleder promenaden med att besöka några schyssta fotoställen ur boken. Malin har dessutom den goda smaken att bli den första att köpa boken. Se där ett gott exempel 🙂

Till kaffet på Fotografiska får man en härlig utsikt alldeles gratis

Tar Kungsbron över till Kungsholmen, följer Klara sjö innan vi tar oss upp till Fleminggatan och S:t Eriksgatan. Nu har det börjat regna på allvar och vi kryper in på ett kinahak för lunch. Följer sen Odengatan ner till Sveavägen och tittar in på Stadsbiblioteket, tjusigt ställe. Lite dåligt med bra gatufotomotiv, det är lite för simpelt att bara plåta folk med paraplyer. (Fördelen med en blogg är annars att det inte behöver vara perfekta gatufoton, utan här tycker jag det går an med mer dokumentära bilder från promenaden).

Skönt med ett regnbrejk för en sommarbrevbärare

Det är mer liv inne i city. Vi tar oss en titt på Elisabeth Ohlsson Wallins utställning på Konserthuset och kommer undan ösregnet för en stund. Begrundar fotoutställningen på Sergelgatan som visar city förr och nu och slås av att i bilderna från förr är det gott om människor medan bilden från dagens city är folktomma. Kan ligga en tanke bakom det, det är skillnad på bostadskvarter och bankpalats och parkeringshus.

Glad i regnet trots avsaknaden av paraply

Malin går med i blå ”Sweden-regnponchoklubben”, som har många medlemmar ute på stan denna dag. Själv har jag regnbyxor med mig men nu är jag redan blöt om benen, och det är ganska varmt ute. Turen går nu genom Gamla stan, över Slussen till Fotografiska. Malin blir här medlem i nästa sammanslutning, Fotografiska familjen. Kollar Annie Leibowitz och de andra utställningarna innan vi avslutar en trevlig dag med en fika. Både Malins Nikon och min Canon verkar ha klarat vädertätningstestet, värre var det kanske med oss. Regnponcho är nog valet nästa regniga gatufotoäventyr.

Rösta på min bok genom att klicka på VOTE!
Vote for my Book in the Photography Book Now competition.

Kategorier
Stockholm

Gnesta – ett besök på vischan

Dags igen för utflykt till utomsocknes mål, Gnesta. Att det är en fotoutställning där i dag har väl ingen missat?  Kända FS-profiler ställer ut och många av bilderna har jag sett, men jag är lite nyfiken ändå. Gnesta ligger en bit bort, det går snabbare att ta sig till Helsingfors. Någon recensent är jag inte, men bilderna var fina, idéen kul och det är roligt att få levande ansikten till namnen. Som bonus får jag en pratstund med Claes W.

Södra station

Lite drygt att åka pendeltåg , skönt att inte behöva göra det varje dag. En tvåpersoners möhippa tar sig fram och tillbaka genom vagnen, den blivande bruden säljer kramar för 5:-.

Krama en blivande brud för fem kronor

När jag kliver av vid Södra station och går ner mot Slussen pågår Prideparaden, massor av folk och färg. Vid trappan från Fatbursparken till Medis sitter ett glatt gäng. Fattar inte om det är en svensexa eller något annat. Det huvudpersonen högljutt erbjuder är i alla fall inga kramar.

”Gazza”-look alike

Skönt att vara ute med kameran igen och ta lite bilder till bloggen. Var ute i ösregnet i torsdags men tyckte inte jag fick med mig något värt att publicera. Skrev om kaspisk trut i senaste bloggposten. I torsdags såg jag på Skeppsbron den medelhavstrut som fågelskådarna larmat om hela veckan. Eller, jag såg fågelskådaresset Svante Söderholm och fattade genast vad han var ute efter. Svante pekade sen ut rätt trut för mig. Vitfågelbestämning är för proffsen.

Så botas tågdöden

Hoppas ni såg K-specialen i går med lettiska fotografen Inta Ruka. Så känslosamt och så fina och starka porträtt! Och härliga gamla hus och kvarter i Riga. Man blir lite sugen på att åka till Baltikum och fota.

På MoMa har just avslutats en retrospektiv utställning med Henri Cartier Bressons fotografier. I fotomagasinet Aperture läser jag att en som varit inblandad i utställningen hade HCB:s kontaktkartor och konstaterat: ”The decisive moment is bullshit! There are ten pictures before and ten pictures after every one of them; he actually took thirty pictures of people leaping over that poodle”.  Tja, det är väl så vi gör ibland.

Kategorier
Stockholm

Gruppfoto och gatuporträtt

Dimma! Och hopp om regn! Försöker raska på med morgonbestyren för att hinna in och plåta. Har en idé att plåta dykdalberna utanför Kastellholmen och hoppas på tjock dimma. Bara för att kolla vad det blir.

Promenaden börjar mindre bra, en trut prickar vänsterbenet med en stänkare och när jag ber om en servett i kiosken just vid Djurgårdsfärjan nekas jag det. – Jag har bara tio stycken kvar. En fågelskådare kollar efter kaspisk trut, det var säkert en sån som sket på mig.

Tyvärr har dimman lättat men jag tar en sväng ut och kollar och tar några bilder. Nja, det kanske inte var någon bra idé ändå. Måsar och trutar skriar i kapp med besökarna på Gröna Lund. Kollar klockan, om en halvtimme träffas några FS-entusiaster på centralen för en fotorunda på stan. Tänker hänga på för en gångs skull och hastar genom city och hinner precis.

Det blir en sväng upp till Sergels torg, ner till Kungsan och vidare till svampen, Kungsgatan upp och proviantering på Drottninggatan.  Fotografering en dag som denna handlar mest om gatuporträtt. Rätt kul det med.

Vi kollar loppmarknaden på Hötorget och tar Drottninggatan till Åhléns. Några regndroppar får oss att hoppas, men icke. Efter en stunds hängande, spanande och plåtande skiljs vi och åker hem till bildbehandling och bloggande.

Tar en sista bild på tunnelbanan. Tycker de satt så koreograferat på nå´t vis.

Kategorier
Stockholm

Straffrundan

Behöver ibland en anledning att åka in till stan. I dag vill jag gå på vernissage på Galleri Kontrast och få mig ett glas rosé. Här öppnas i dag utställningarna ”The Inner Circle” – George Platt Lynes och ”Alltid på en söndag” – Dan Hansson. EU-minister Birgitta Ohlsson inviger utställningen med ett kort anförande. När det går en våg av censur över Europa, är det viktigt att politiker deltar i samtalet om utmanande konst, säger hon bland annat.

Georg Platt Lynes nakenstudier av män är det som i dag får mest uppmärksamhet och hans mode- och porträttfotografi får stå tillbaka. Dan Hanson är fotograf på Svenskan och visar här de porträtt han i många år tagit på kända personer ofta publicerade med Karin Thunbergs texter och alltid på en söndag.

”När jag själv läser bloggar så känner jag inte att deras åsikter måste representera mig för att jag ska gilla bloggen. För mig är det nästan tvärtom”, står det bredvid ett porträtt av Sanna Lundell. Kolla gärna mer på Galleri Kontrasts webbsida.

Det hänger tunga moln i luften när jag tar mig genom Gamla stan och city. Följer Regeringsgatan bort förbi Nalen och byter sen till Döbelnsgatan.  Ett lätt regn förvandlar balkongernas parasoller till paraplyer och jag är strax framme vid Vanadislunden.  Ormträskhöjden hette kullen förr, efter en vad det låter mindre badvänlig vattensamling belägen där Wennergren Center nu ligger.

Då jag petat i mig alldeles för många wienerbröd den senaste tiden bestämmer jag mig för att ta den brantaste vägen upp förbi Stefanskyrkan. Passerar Vanadisbadets tomma bassänger, hittar ett hål i staketet och funderar på att ta mig ner och fota men avstår. En tegelborg uppe på toppen förbryllar och jag tar en sökrunda efter en skylt och får sällskap av en man i samma ärende. När jag väl hittar en skylt visar det sig att det är en vattenreservoar. En ointaglig sådan.

Går ner mot Sveavägen och hittar en mysko plats. En kaninunge skrämmer mig för ett ögonblick, tror först det är e n råtta. Glassplitter, slaktade cyklar, en halvt uppbränd bänk och graffiti överallt. Och en sittgrupp, mysigt ställe.

Fortsätter Sveavägen och slinker in på Stadsbiblioteket. Här har jag inte varit många gånger, om än alls. Imponerande byggnad, både exteriört som invändigt.

Kommen till Hötorget ger jag mig och går ner och tar tunnelbanan till Slussen för vidare transport hem med buss 444. Straffrundan är avklarad.

Kategorier
Stockholm

Are – bure – boke

Detta är sista riktigt varma dagen, utlovade SMHI i går, sen får vi svensk sommar och behagligare temperaturer.  Bra, då stannar jag hemma i dag också. Förresten krånglade internet för mig i går, det var seeeegt och det gick inte att öppna bilder här på FS. Bara de översta två cm syns och datorn står och snurrar. Vet inte om det är min uppkoppling som fått värmeslag, eller datorn, eller rent av jag?

Senaste fotoboken jag köpte och läste var ”Japanese Photobooks…”.  En intressant exposé av kända och okända japanska fotoböcker. Inte så snävt avgränsat så det var gatufotografi, utan mer experimentellt, både själva fotografin men även teknikerna att trycka böckerna.

Corny #1, Slussen nedre

Utbytet med väst, och USA, gav en hel del transkriberingar av amerikanska fototermer till japanska. Ett exempel är  ”kamera wakuso” – ”camera works” och ”konpora” – ”contemporary”.

Något jag fastnade lite för var ”are – bure – boko”, lika med ”grainy – blurry – out of focus”.  Det har jag ägnat mig åt lite då och då om än inte alltid med de bästa resultaten. Men jag måste få leka och experimentera ibland, annars blir det ju tråkigt.

Corny # 2, Slussen övre

Antecknade lite andra japanska uttryck: toshi-ron,som betyder cityologi. Vad nu det är för något, inget som Google kände till iaf. Det är nog något som har med gatufoto att göra.

Väntar fortfarande på min ”shashin-shu”, det vill säga min fotobok. Kolla den gärna på http://www.blurb.com/bookstore/detail/1464075?alt=Fotospår+Phootprints%2C+as+listed+under+Arts+%26+Photography

Beträffande hemsidan så är det klart med domäner och webbhotell och WorldPress och diverse användarnamn och lösenord. Det enda som inte är klart är väl mitt förstånd och förmåga att få ihop det. Men det är bra att bita i och tugga.

Som de säger där borta: ”la pelota es redonda.”

Då kan ni lite japanska och har fått se några av mina experimentella alster. De är riktigt skumma, jag vet.

Sommarhälsningar /Matti