Skogen intill min förort är väl ingen märkvärdig fågellokal, än mindre i november, men jag hör ändå större hackspetten, nötskrikorna och gärdsmygen. Som sagt en solig och kylig höstdag, till en början, sen mulnar det på en aning.
Hittar mina pinnar relativt lätt, utom en svart/svår rackare som inte syntes från stigen jag gick. Såg den ur en annan vinkel och kunde skanna koden och lufsa vidare. Mycket kuperat som vanligt och jag räds inte att klättra i branter där det går.
En korp flyger över, Oden vill veta var han har mig.
I skogens djupa tystnad Jag vandrar mol allen. Det enda som stör friden Är skriket från mina ben. (Jag är inte bara fotograf, jag är även poet).
Avslutar fågelskådandet och promenaden med att spana in björktrast på asprast. 12 3o6 steg är godkänt med tanke på att de togs i kuperad terräng. Skönt att bränna lite ister även om jag är allt annat än yster när jag kommer hem.
2 svar på ”Korpen flyger”
pinnar gav vackra bilder idag. Du skriver bra och kan mycket väl använda dig av dina ord när di sätter ihop dina utställningskatalogen, eller varför inte göra din egen fotobok men bild och text. PEPP!
Tackar! Vi får se om och när det blir en fotopublikation härnäst.