401:an är fullsatt när den kommer till Henriksdal, men då den stannar för avstigande smiter jag ombord. Klicer av vid Källtorp för den första minnen. Träffar en gammal elev på stigen, hon är över fyrtio nu. Pratar lite minnen, skidåkning på andra sidan sjön med mera.
Pinnjakten går förträffligt. Har inga stora bekymmer med någon kontroll egentligen. Antingen har jag förbättrat mina orienteringsskills eller så har jag bara tur.
Kliver av401:an vid Henriksdal för att genskjuta min hembuss. Märker när jag korsat vägen att jag känner mig väl lätt. Jäklar, jag har glömt ryggan på bussen! Jagar efter med nästa buss. Frågar den busschaffisen om hjälp men han hänvisar till SL:s kundtjänst. Jag knallar runt och frågar en trafikvärd och berättar att jag tog 401:an kl16.32 från Hellasgården. Det kan vara den som står där! Vi går ombord och där ligger den! Bussen skulle gå en minut senare så jag hade ju världens röta. Å andra sidan hade jag ju bara kamera och glugg för drygt 30 lakan i den. Skills or luck?
22 dagar i rad med över 8 000 steg, knappt 15 000 i dag.
Copyright secured by Digiprove © 2020
2 svar på ”Pinnfärskt”
Voi perkele, vilken tur med packningen! Jag glömde min kamera på en buss i Gdansk en gång. Jag hade också tur.
Huvva, det var läskigt!