De senaste dagarna har vi kunnat läsa om hur fångade djur ger tillbaka på oss människor, med all rätt. En miljon kackerlackor på rymmen i Kina, en gorilla kastade en sten i huvudet på en besökare i Kolmårdens djurpark, en circuselefant försökte slita åt sig en liten flicka och åt upp hennes sko. Själv minns jag geparden på Högholmens Zoo i Helsingfors, trots att jag kanske bara var 12 år då. Geparden är ju ett djur som i vilt tillstånd har (hade) nästan obegränsat utrymme på den afrikanska savannen. Här hade den en ynkligt liten bur där den uppenbarligen psykiskt sjuk gick fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka längs gallret mot besökarna. Samma symptom som en av Skansens isbjörnar uppvisade där den stod och svängde huvudet från sida till sida, från sida till sida… Även det för länge sedan, och av samma skäl: från de stora isvidderna i Arktis till Skansens i jämförelse ynkliga björnberg.
Sov taskigt i natt och ställde in cykelturen. Självklart var det då långa köer på grund av en olycka. I morgon börjar jag kl åtta och ska strax innan det hämta eventuella tidiga barn på ett annat ställe på skolan,så det lämpar sig inte att cykla då heller. På torsdag tänker jag gå på ett vernissage efter jobbet, ingen cykling. Vettiga förklaringar eller latmaskens försvar? Laddade ner en cykelapp som mäter hastighet, distans, tid, höjd med mera och den ska jag testa på fredag. Måste ta till alla knep.
Copyright secured by Digiprove © 2013
