När jag träffade Torsten Ehrenmark
Läser i en blogg på Fotosidan om gamla tiders kåsörer och tecknare i de stora tidningarna. Många, som Eld och Cello, Torsten Ehrenmark, tillhörde morsans favoriter. Minns när jag var ute och tågluffade och till slut hamnade i London. Detta var 1972, året för OS-massakern i München, men någon dryg månad efter densamma. Jag suktade efter svenska tidningar och tänkte jag skulle leta upp DN:s korrespondent i London. Letade upp The Times building på tidningsgatan Fleet street (tror jag) och knackar på och kliver in i DN:s rum. En man står med ryggen mot mig och jag harklar mig och klämmer fram: ”excuse me, but do you have any Swedish newspapers I can have?” ”Du kan ta dom som ligger på skåpet där”, svarar Torsten Ehrenmark. ”Oj är det du”, säger jag, ”du är morsans favoritkåsör!” Han frågar lite om mitt tågluffande innan jag tar min tidningsbunt och går därifrån. Häromdagen hittade jag några av hans böcker. Ska ta och läsa dem någon dag.
På tal om Cello (Olle Carle) hittade jag nyss ett gammalt klipp. I det berättar författaren Sven Wernström hur han och Cello hamnade på samma julfest, som deras gemensamma förlag ordnat på Grand Hotel, Saltsjöbaden. Cello tackade för maten med en limerick, sen sa han: Ja här står jag. Men en sån här middag är ju egentligen inget att stå efter. Den är väl snarare något att fika efter – och nu tycker jag vi gör det.”
Bilden har som vanligt inget med texten att göra, utan föreställer något soprum med mera. Förmodligen tillhörande Berns salonger.
Copyright secured by Digiprove © 2013
