About street photography
Semester och tid att fundera, till exempel på gatufoto. Hur förbaskat svårt det är att få till riktigt bra gatufoto – street photography. Tycker inte att jag har en enda riktigt, riktigt bra. Än!
Letter heads – street photography
Hittade en text jag hittat på någon sajt när jag studerade gatufoto som intensivast.
”It took root in New York in the 60s and 70s with compelling images of street life that captured the heart of the city. But anxieties about privacy, terrorism, and paedophilia have conspired to make the art of street photography ever more difficult.”
Håller väl inte riktigt med om att det ”took root in New York in the 60s and 70s”. Tycker det startade tidigare, redan efter andra världskriget, med fotografer som Lisette Model, Louis Faurer, Ted Croner och William Klein med flera. ”Street seen” är en bra bok om denna period.
”You are walking out into the world to see what happens. There’s no agenda,” says Matt Stuart. But with photography, there is always an agenda. The lure of street photography is more likely connected to its democratic thrust, and to the – usually mistaken – belief that it is the one kind of photography we can all do.
The evidence would suggest otherwise. ”You are looking for that brilliant moment that 99% of the time you don’t get,” says Stuart, ”That is exactly why it is both the most accessible and the most difficult kind of photography.”
“Photograph like an assassin; suddenly and silently.” — Osamu Kanemura
Asphalt script
Min erfarenhet är att folk har en j-a koll på dig och din kamera. Eller är det bara inbillning, de kanske bara kollar på dig som de kollar på varje människa de möter? Läser på bland annat Fotosidan att flera andra gatufotografer har gjort liknande erfarenheter: att folk har för sig att jag som fotograf måste fråga först. Men frågar jag först är det inte längre gatufoto, enligt min mening. Och att det inte är tillåtet att plåta folk på gatan.
Bra samtida gatufoto hittas bland annat på in-publics sida.
Copyright secured by Digiprove © 2012
4 svar på ”Letter heads – street photography”
Alltså, att folk har en j-a koll på folk med kameror vete fasen om jag kan hålla med om. Det var några helger sen som jag tog och gick runt och kollade in alla kameror jag kunde se (skaffade mig en j-a koll ;-)), och upptäckte hur mycket det egentligen finns… och folk runtom lägger inte märke till det.
Samma lika tyckte jag när jag besökte Hötorget för några söndagar sen, och plåtade lite på loppiset där… visst fanns det de som var uppenbart medvetna om min kamera (och det är inte så svårt), men flertalet märkte ingenting.
De observationerna fick mig också att tänka på att jag troligen har varit mer omgiven av kameror än jag kunde ana… och att jag inte bryr mig så värst, och så vitt jag kan se gäller det flertalet.
Men det är klart, de som klagar uppmärksammar vi mycket mer, de tar större plats i ens medvetande, likaså de man märker är medvetna om en. Jag börjar för egen del upptäcka att jag troligen mest gör problemet större än det egentligen är (nu är jag ju lite färsk på gatufoto ännu så länge, så jag kommer säkert att revidera den åsikten vad det lider), och det har givit mig en del mod att ta fram kameran mer än för säg några månader sen.
Tja, jag tycker att när jag kollar gatufoto, mina egna bilder och andras, så nog f-n är det någon som kollar in i kameran. Visst kan det vara så att de få som reagerat negativt och t o m hotfullt är de man minns och låter få stort utrymme i sinnet. Loppisen på Hötorget är en lugn plats, folk är upptagna av att kolla prylar, och är ö h t rätt coola.
Länge sedan jag tog på mig trikåerna och vandrade på stadens gator som en vanlig man 😉
Jag vet inte om jag tycker alla har så mycket koll, men det finns några som är riktigt på hugget.
Gillar ljusscriptet, hälsar /Claes 🙂
Det är trikåerna som är mitt problem, svårt göra sig osynlig 🙂