Det skrivs lite om gatufoto här och var. Som tur är hänger man med lite i vad som händer internationellt och hur det plåtas gatufoto där. T ex Street Photography Now Projects (SPNP) olika veckoteman som just avslutats. Här i Sverige för man ibland höra att man skulle gått närmare, för att i nästa ögonblick få läsa att då har man kört upp kameran i nyllet på folk. En del tycker man ska fråga om lov, eller bli bekant med de man fotograferar. Som Strömholm resp Petersen. Men då snackar vi banne mig inte om gatufoto längre!
Gillar att de blev som en dubbelnia, de unga tu
Tittar på…?
Läser i en blogg att tiden för gatufoto är över. Nutidens stadsmedborgare är aggressivt och negativt inställda till att bli fotograferade. Vilket är en generalisering. Och gatufoto innebär ofta att plåta obemärkt och snabbt (vilket för övrigt var ett tema i SPNP: ”Don´t ask, shoot fast”). Man kan ju alltid snacka efteråt, erbjuda en kopia av bilden, lämna sitt visitkort med adress till hemsida och/eller blogg.
Mats Alfredsson vittnar i en bloggkommentar om att han haft få problem att gatufotografera i London med flera städer och förklarar på samma plats mycket väl vad gatufoto handlar om.
Och känns det obehagligt, kan man alltid plåta något annat.