Läser i DN att det är en Mary Ellen Mark-utställning på gång till Fotografiska i januari. Den ser jag fram emot. I övrigt är det HCB:s födelsedag i dag. Är för trött efter arbetsdagen för att orka fira. Och ärligt talat har jag större idoler än Cartier Bresson. Får kolla upp Louis Faurers högtidsdag.
Vintertidtabell och ny operatör för Nacka-Värmdö. Det som märks är nya bussar. Vilket ju är på tiden. Åkte hem med en ny ledbuss och den kändes XL, extra lång.
Ovanligt tråkiga bilder i detta inlägg? Nja, det tycker inte jag. Ibland får man anstränga sig lite extra för att se det vackra i det vardagliga grå och trista. Lampors blänk i regnvåt asfalt, en kastanjs grenar över en gammal stentrappa eller bänkars mönster vid en utescen. Det är poesi för den som ser och hör.
I morgon kväll hoppas jag orka med ett vernissage efter första hela skoldagen med mina unga elever. Återkommer om det blir så.
4 svar på ”Det vackra i det trista grå”
Det är så lätt att skippa kameran de där riktigt regniga dagarna och skylla på att vädret är för dåligt. Det är ju så här det ser ut, blött, blänkande och folktomt. En poetisk vardagstolkning à la a Matti 🙂
Hälsar /Claes
Lördagens regn kom som en befrielse!
Det här var riktigt trevliga bilder. Första bilden gillar jag skarpt med sin regnvåta beläggning och den vitmarkerade cykelbanan som leder en in i mörkret.
/Sven
Tack för det, Sven! Gillar att ha det här i bakhuvudet när jag åker in för gatufoto. Hittar jag inga bra scener med människor kan jag alltid leta efter spår av desamma.