Ju närmare jag kommer Gnestaplanket, desto mer tveksam blir jag angående antal bilder, vilka bilder, och hur jag ska få med en favorit i färg, när resten är svartvita. Och fungerar det med häftstift eller behöver jag spik. Kill your darlings heter det visserligen. Men måste man? Och som om jag inte har nog med bilder, känner jag mig tvungen att skriva ut två till. Jag får inga bekymmer med att täcka mina 2×2 meter, det kan ju vara en tröst. Tror Cathrine W:s tips att ta med fler bilder än vad som får plats och sen göra urvalet på plats, är en bra idé.
Åker dit i Malins bil, Cathrine är med. Får mina 2×2 plus lite extra yta så mitt överskott av bilder kommer väl till pass. Mycket folk passerar förbi och det är trevligt att prata med dem om mina bilder. Lika roligt är att träffa alla andra fotografer och surra lite. Sålde en bok och flera ville ha mitt visitkort. Förhoppningsvis hittar de till den här bloggen. Ännu roligare om de fortsätter att titta in.
Gnestaplanket var en mycket positiv upplevelse och det är bara att hoppas att jag får vara med nästa år igen.