Kategorier
Manchester

Manchester #4 – Ein Engelsmann in Manchester

Har lyckats sätta morgonrutinerna. Frukost kl 8 och iväg kl 9. I dag betar jag av tågstationerna Piccadilly och Victoria. Piccadilly är en klassisk station med sitt välvda tak med fackverkskonstruktioner. Frågar bobby om jag behöver tillstånd för att få fota här. ”No, just go ahead!” Det blir mest miljöbilder, turistbilder, hjälpbilder för minnet.

Packing up is hard to do

En bit bort ser jag jätteköpladan the Arndale och börjar gå åt det hållet. Om hörnet ligger katedralen och Victoria station. Ser ingen att fråga och även här tar jag några snabba miljöbilder.

Biljettluckor på Victoria station

Läste på lite innan jag åkte och har därför lagt Chetham´s Library till ”borde kanske kolla in”-listan. Entrén är försedd med bom, vändkors och vakt i kur. Jaha?! Säger frågande till vakten att jag vill besöka biblioteket. ”Jasså, det vill du!” Han sticker åt mig ett papper: ”Read it!” Sen: ”Turn it!” På baksidan finns en karta som visar vägen till biblioteksdörren där jag ska ringa på. ”Don´t go anywhere else!” ”Turn around”, säger han till sist och ger mig ett gult besökarmärke. Vågar inget annat än att följa instruktionerna.

Nere korridoren på Chetham´s Library. Känner ni lukten av flera hundra år gamla böcker?

På det gamla biblioteket sticker en frän doft av gamla böcker i läderband. Böckerna står väl skyddade i bokskåp eller bakom avspärrningar. Här i en alkov mötte Freidrich Engels, som bodde i Manchester ett par år i mitten på det nittonde seklet, 1845 Karl Marx, som rest upp från sin dåvarande hemstad London. På vägen ut skymtar jag eleverna som går här, på Chetham´s School of Music.

Går in på The Old Wellington för en matbit. Även här får jag provsmaka alen, innan jag bestämmer mig för en Cumberland. Några pubar ingår i CAMRA, Campaign for Real Ale, och det finns fem olika ”staggers” (stagger=ragla), aleturer att vandra, utgående från tågstationerna. ”On the road again” spelas och det är dags att gå.

Mitt i shoppingstråket har en telecomfirma lagt ut ett schabrak med en drake på. En fotograf står med kamera och stativ för att plåta hågade. De instrueras att ställa sig på drakens huvud: ”Surf, surf!” upmmanar fotografen och killen intar en surfposition. Där fotografen står blir det en 3D-effekt. Vi hinner snacka lite om Fuji X100, som han genast känner igen. En gatumusikant spelar ”Scarborough Fair” på såg.

Hittar kanalen igen, som här går i en tunnel. Den går jag också i. I underjorden sitter en man och bidar sin tid.

Hushåller bättre med X100-batteriet, helt enkelt genom att stänga av kameran under perioder av enbart förflyttning. Tar ändå en siesta på rummet och laddar samtidigt nämnda batteri.

Kategorier
Manchester

Manchester #3 – ”Toot”

Om man håller sig till citykärnan är Manchester lätt att hitta i. Du håller bara reda på de stora gatorna som Whitworth street, Portland st, Cross/Corporation st och Deansgate och gatorna som korsar dem: Oxford st/Peter st, Princess st, Market st/Piccadilly och du har River Irwell i norr och Bridgewater canal i söder att orientera dig efter. Tågstationerna Victoria, Picadilly och Deansgate är tre hörn att hålla sig innanför, om man vill vara säker.

Tycker man kan läsa in ett samband mellan cyklist och kvinnan med mobiltelefonen

Klockan är tre på eftermiddagen. X100 batteriet är hjälpligt laddat så jag beger mig ut igen. Nu duggregnar det, och det kommer att visa sig att regnet oftast kommer efter lunch. Kollar puben Lass O`Gowry och alen Black Sheep bitter några kvarter västerut. Här låg förut den slum som kallades the Irish Quarters. Det mesta är bortbyggt. Mer norrut, vid Canal street ligger gaykvarteren, liksom China town ytterligare några kvarter upp mot city.

På The Lass O´Gowry

Det är ett satans liv på gröna gubben i den här stan, låter som larmbågarna här hemma när någon snattare försöker smita ut. Spårvagnarna har däremot ett mysigt ”toot”. Ovant att kika efter bilar ”åt fel håll” och vad hjälper det sen, när vissa gator är enkelriktade så alla bilar ändå kommer från andra hållet?

Svårt bli mätt på bara en mugg kaffe

Järnvägsstationer gillar jag. Kikar in på Deansgate station och plåtar i de mörka tunnlarna och trapporna upp till tågen. ”Do you have permission?”, frågar stationsvärdinnan. ”Security reasons”, förtydligar hon. Så jag frågar stationsförståndaren bakom luckan. Inga problem! Tågvärdinnan är trevlig och lite pratsjuk. Konverserar henne så gott jag kan, hennes dialekt är inte helt enkel. Hon tipsar om Victoria station. ”But remember to ask for permission”, förmanar hon.

Bråttom till tåget 

Way out

Har tänkt äta på Mr Thomas´Chop House men är 15 minuter för sen för det. Sätter mig en stund.  Countryversionen av ”Send me dead flowers” ljuder i högtalarna, vilket passar bra till den ale jag valt, Flowers. Följer Deansgate söderut, slinker in på The Deansgate och får mig en beef lasagne. Punk och sextital i högtalarna, Clash och Zombies. Uppe på takterassen spanar jag mot tunneln under järnvägen. Ett tegelvalv, skitigt och inpyrt av seklers smuts och rök. Nja, blir inga bra bilder. Hör istället fågelkvitter och plötsligt sätter sig en steglits i en buske tio meter bort. Funkar inte fotandet kan jag fågelskåda i stället. På återvägen besöker jag Briton´s Protection. Velar mellan  Tattoer´s Arms och Monk´s Gold och får smaka på båda, bestämmer mig för den senare. Börjar så smått uppskatta den engelska alen.

Magic bus

Tillbaka på hotellet ser jag att flera av mina hotellgrannar deltar i ”International Pragmatic Conference”. Hotellmuzak: XTC`s ”Senses working overtime”, Marillion med ”Keyleigh”.

På hotellteven berättas att shetlandsponnier förr användes som ”pit ponnies” i de engelska kolgruvorna. Vilket öde, för ponny som människa att vistas i trånga gruvgångar under jorden.