Resan till Manchester flyter på bra från första till sista buss, med ett flygskutt däremellan. Inga problem någonstans. På hotellet får jag dock byta rum då dörrlåset kinkar. Tv, vattenkokare, kaffe- och chokladpulver, kakor(!) en flaska vatten och en Kellogg´s fruktbar. Strykjärn- och bräda. Packar upp, lägger kameror och anteckningsböcker på skrivbordet och är i en vecka från och med nu utrikeskorrespondent i Manchester, för bloggen ”Fotospår”.
Palace Hotel, en av många imponerande tegelhögar i Manchester
Tar en kvällsrunda i den omedelbara omgivningen och slinker in på O´Shea´s som lovar live music. Och där sitter ett gäng och lirar irländskt. Fler är vi inte. Mat har de slutat servera sen en kvart tillbaka.
En av snubbarna ser ut som harpuneraren Queequeg i Moby Dick, hur jag nu kan veta det när jag aldrig träffat honom. Rakat huvud som är fulltatuerat liksom ansiktet, piercningar lite här och där i nyllet.
Ett ystert gäng slirar in, beställer mer vid bardisken. En ung man ur sällskapet sätter sig med musikerna och snackar, strax ansluter han flickvän. Övriga går till biljardbordet och ägnar sig åt diverse pubsporter.
De är bra på pubsport i Manchester…
…och när de fått ordning på bollarna spelar de pool.
Canned heat?
Får nöja mig med en mättande Guinness och traskar tillbaka mot hotellet
i den ljumma sommarkvällen. Finepixen sköter sig hyfsat även om kvinnan i sista bilden hann komma ett steg för långt mellan mitt avtryck och när bilden togs.
Varmt på rummet, ett nätt och jämnt öppet fönster är enda ventilationen. Trafiken nere på Sackville street brusar men stör inte. Känns lite omtumlande att bara på några timmar befinna sig i en annan stad, i ett annat land. ”Resan är en dörr genom vilken man går ut ur den kända verkligheten och träder in i en annan outforskad verklighet som liknar drömmen.” (Guy de Maupassant)
