De senaste inläggen, med mer lättillgängliga fotografier, gav ingen boost åt site statsen. Dags därför att kränga ut lite svärta igen.
Teknik, skärpa et cetera är inget jag prioriterar. Har jag tid så fixar det sig, när det måste gå snabbt så hinns det inte alltid med. Och jag gillar det hårda ljuset, det svåra ljuset, det nästan obefintliga ljuset.
Har, som ni som följer min blogg vet, köpt en hel del böcker under min tid som gatufotograf. Och det jag fastnat för där är det svarta, det oskarpa. Hos Daido Miryama såklart, men även hos till exempel Louis Faurer, Sid Grossman, eller William Klein som har samma oskärpa på förgrundsfigurerna som jag har i vissa av mina bilder.
Inte lätt att få acceptans för detta på FS/GF dock så det är skönt att ha denna blogg att vräka ut flera bilder på. Dels för att de får ett sammanhang, en kontext, och kan ses som en tendens, en riktning i mitt fotograferande, än de enstaka bilder man kan lägga upp i Fotosidans gatufotopool, där de lätt drunknar och försvinner i mängden.
5 svar på ”Bad again”
Dags att ge ett livstecken ifrån mig känner jag, jag är där och läser varje dag men orden kommer inte alltid. För de ordlösa dagarna, kan du inte installera en gilla-knapp så att man iaf kan visa ett livstecken? FÖr mig som har följt dig och dina foton under en ganska lång tid nu är det kul att se hur du utvecklar dig, hur nya spår tar form och det skrivna ordet är viktigt för att hänga med. Och Oj vad jag lärt mig många namn under den här färden! Riktningen bryr jag mig inte så mycket om (åt vilket håll, lättillgängligt, svårt & svart menar jag), men jag vill inte missa resan. /Malin
Vad jag menade var att riktningen är underordnad färden…
Trevligt med sällskap på färden 🙂
”I rörelse”
”Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.”
Karin Boye
Karin Boye och Bo Bergman är mina favoriter, läste jättemycket dikt som tonåring. Något jag borde ta upp igen, en roman kommer jag aldrig igenom annat än när jag är barnfri och det händer ju inte så ofta… Tack till dig Matti!
Den här Karin Boyedikten bör ju alla känna till, tycker jag. Själv gillade jag mest Ferlin som ung. Sen blev det mest lösa dikter, mer än poeter. Dvs precis som med musiken: först allt, ALLT, med Beatles, sen enstaka bra låtar med olika artister.