De senaste inläggen, med mer lättillgängliga fotografier, gav ingen boost åt site statsen. Dags därför att kränga ut lite svärta igen.
Teknik, skärpa et cetera är inget jag prioriterar. Har jag tid så fixar det sig, när det måste gå snabbt så hinns det inte alltid med. Och jag gillar det hårda ljuset, det svåra ljuset, det nästan obefintliga ljuset.
Har, som ni som följer min blogg vet, köpt en hel del böcker under min tid som gatufotograf. Och det jag fastnat för där är det svarta, det oskarpa. Hos Daido Miryama såklart, men även hos till exempel Louis Faurer, Sid Grossman, eller William Klein som har samma oskärpa på förgrundsfigurerna som jag har i vissa av mina bilder.
Inte lätt att få acceptans för detta på FS/GF dock så det är skönt att ha denna blogg att vräka ut flera bilder på. Dels för att de får ett sammanhang, en kontext, och kan ses som en tendens, en riktning i mitt fotograferande, än de enstaka bilder man kan lägga upp i Fotosidans gatufotopool, där de lätt drunknar och försvinner i mängden.