Klockan är artonåtretti. Grannens ungar kör Man Boy så rutorna skallrar och golvet gungar. Mina fönsterrutor och mitt golv. Så där kan jag ha det på mitt jobb, men då går jag och får tyst på ungarna. Grannens verkar vara ensamma hemma. Så jag går upp och sätter på Henry Rollins.
I går kom Foto, i dag kom Digital Foto för alla. Den senare ska jag försöka komma ihåg att säga upp, tycker inte den ger mig något utan jag bläddrar bara genom den. Undrar var B&W Photography tagit vägen, om jag fått senaste numret eller om det försvunnit på vägen. Foto har iaf en intressant artikel/intervju med J H Engström, som inte är en av mina favorit fotografer. Även om jag var på Gun Gallery och köpte hans bok La Résidence och fick den signerad av honom. Kanske går den att få stålar för när pensionen tryter. Men J H Engström gillar överexponerade bilder vilket jag ännu inte lyckats ta till mig, eller förstå tjusningen med 🙂
Men jag gillar läsningen. Hur han berättar om sitt fotograferande. ”För mig är fotografi väldigt kopplat till poesi, visuell poesi.” Hur han går tillväga när han fotograferar människor han möter. Det kan jag kan ha nytta av om och när jag drar till Manchester.
2 svar på ”Man Boy och J H Engström”
Spännande små glimtar bland rulltrappornas rostfria ytor.
Känner igen det där med ungdomar i lägenheten ovanför.
När de är för högljudda brukar jag sätta på något tungt på stereon och dra på ordentligt…….. Min låter HÖGRE 😉
De brukar dra ner efter den styrkedemonstrationen.
//Claes
Det här är yngre förmågor, mellan 7 o 10 nånting. Men vad månde bliva?! Vet inte om de skulle haja om jag krämade på med alla watten. Kanske skulle de tro att det är så man gör när man bor i lägenhet. Tack för titten, Claes.