Dag: 14 november 2010

Kategorier
Stockholm

Leicatankar och fotografens öga

Sitter och väntar på att min gamla Apple Laser Pro 630 ska skriva ut veckobrevet. Då detta innehåller ett gäng bilder, tar det just under timmen att printa ut. Under tiden hinner man med en massa ”dumheter” framför datorn. Hittar en bok på amazon.com, efter att ha varit inne på phaidon.com först och kikat vad de hade.

Det blir ”The Photographer´s Eye”, text av John Szarcowsky och fotografier av Lee Friedlander, Walker Evans, William Klein och Paul Strand. Leverans tidigast 10 december men före nyårsafton. Ja ja. En julklapp till mig själv.

Läser Bengan Björkboms senaste Leicablogginlägg där han undrar om olika personlighetstyper väljer olika Leicamodeller. ”Jag är född i fiskarnas  tecken. Vilken Leica skulle passa mig bäst?” frågar jag. Får inget svar men ser att han kollar min profil. Fast det blev han visst inget klokare av. Får jag plötsligt en massa pengar över kanske jag testar film igen. Får svar från Bengan lite senare: ”Du fotar så bra gatufoto så jag trodde redan du hade en M Leica..!? :)/B

Bilderna i inlägget är från dagens promenad ner till Orminge centrum.

Kategorier
Stockholm

Slussen #5 och Arthur Cravan

Kollar i de senaste arkivmapparna och konstaterar att jag får ihop till ett blogginlägg med slussenbilder, #5.  Några av bilderna är någotsånär begripliga, sen förfaller jag till mitt experimenterande igen, inte minst i den sista bilden. Men så plåtar jag huvudsakligen för min egen skull. Även om det är kul om andra skulle gilla det jag gör så är det inte det som driver mig.

I nyhetsbrev 157 från förlaget Bakhåll hittar jag ett kul citat: ”Hela litteraturen, det är: tatatata… Konsten, konsten, vad jag skiter i konsten! Herre Gud!Ah! Låt mig skratta, skratta men skratta som Jack Johnson!”

Arthur Cravan är mannen, poeten, bakom uttalandet och strax får jag en bok om honom. Läste om honom i magasinet Vargen för massor av år sedan. Han umgicks med dadaisterna och fritt ur mitt minne vill jag minnas att det för honom handlade om att göra antisuccé. Den första var en poesiuppläsning inför publik, där han och dadaistkamraterna läste upp obegriplig nonsenspoesi och retade åhörarna till vansinne. Han var även boxare, och vän med den tidens världsmästare, Jack Johnson, ”the golden smile”. De möttes i en boxningsmatch och skuggboxades rond efter rond till åskådarnas hörbara missnöje (men här läser jag att han blev knockad i sjätte?). Tredje och sista antisuccén var när han nygift och lycklig bara skulle segla en sväng i Mexikanska golfen och försvann spårlöst. Det spekulerades i att han förvandlade sig till pseudonymen B Traven (vars riktiga identitet aldrig avslöjats). B Traven skrev till exempel ”Sierra Madres skatt”, och ”De hängdas revolution”.

En bok jag ser fram emot!

För övrigt anser jag att den vackert svängda gula trappan upp från bussterminalen till Gula gången ska bevaras i det nya Slussen. Och att det nya Slussen byggs för människor och inte för Mammon.