Hoppar av bussen redan vid Londonviadukten och går sen upp mot Tjärhovsgatan och Centrum För Fotografi (CFF). Här visas ”Ny Nordisk Fotografi 2010: On Display”.
Gillar Lovisa Ringborgs, David Molanders och Ida Anderssons respektive fotografier, i övrigt vete sjutton…
”On Display” (bild från utställningen på CFF)
Hittar ett kvarglömt glas som lockar mig att ta ett par bilder,. En gammal dam kommer mot mig i bakgrunden, men det korta skärpedjupet får henne att försvinna (vilket inte var meningen, hade gärna anat lite mer av henne).
På Katarinavägen står en fotograf med en bälgkamera och fotograferar utsikten mot Gamla stan.
Har planer på att kolla ”Stockholmspärlor” på Galleri Kontrast, men det var inte längesen jag såg bilder från ett svunnet Stockholm, på samma galleri, så jag tar Katarinavägen, fortsätter längs Skeppsbron och så småningom över till Skeppsholmen. Fortsatt stora folkskaror vandrar över bron, de flesta på väg till terrakottagubbarna på Östasiatiska (min gissning).
”Cykel bland flanörer” (min favorit i dag).
Ung vernissagebesökare, men med Ahlgrens bilar i sin mugg
Själv svänger jag vänster och tar mig till Fotografins Hus. Här är vernissage på en utställning av fotografier av Robert Adams, en legendarisk landskapsfotograf som med sitt deltagande i utställningen New Topographics 1975 ”påverkade landskapsfotografins inriktning i hela västvärlden”. Första separatutställningen av Robert Adams verk i Stockholm för övrigt, och där är jag med en plastmugg vitt vin i handen.
”Plattan i motljus”
Härligt solsken i dag igen och jag korsar Kungsträdgården och tar Hamngatan upp till Sergels torg och leker lite med solskenet. Plockar upp iPhonen och testar lite i t-banehallen.
”Trappan” (använde iPhonen och Pro HDR)
Don´t look back” (gillar i vanliga fall inte att plåta bakifrån, men reklamtjejen tittar iaf åt mitt håll 🙂 )
Brusigt och hemskt, men kul. Och vem har dött av lite brus, någon puritan och skärpefetischist kanske? Nu är jag nöjd och tar tunnelbana och buss hem.
2 svar på ”CFF och Robert Adams”
En sak vi inte har gemensamt: Att inte plåta bakifrån. Du delar din inställning med fler än jag med min, jag vet ,-) Jag gillar ryggar, att plåta personer bakifrån. Personer som går bort(åt), in i bilden/motivet. Gillar anonymiteten, mystiken… fantasin (min) kan spela mera fritt än om jag sett just den personen framifrån. Ofta finns en vemodskänsla över de personer jag plåtar bakifrån. Det kanske bara är jag som ser, känner den. Men, men…
Böcker vänder dig ryggen och dom gillar du ju!
Don’t look back är därför suverän i sin ohemska brusighet – trots att reklamtjejen tittar hitåt!
/tim
Sant! Rent grafiska bilder, eller där form är viktigt (typ människor m paraplyer) kvittar det om det är bak- eller framifrån. Och i många fall annars också. Liten parallell är ju ögonkontakt eller inte. Vissa bilder vinner mycket på det, andra blir bäst utan. Och det är ju en fråga om fotografens känsla för bilden. Bra gatufoto är bra gatufoto oavsett vilket, alla de stora har bland sina mästerverk bilder på människors ryggar och nackar, liksom med resp utan ögonkontakt. Det jag var ute efter var ju att det är för lätt att bara hitta någon ute på gatan och plåta honom/henne bakifrån och lägga upp bilden i GF. Det blir ju inte per automatik bra gatufoto om man plåtar framifrån heller, men det kräver lite mer av novisen och blir snäppet intressantare att se på. Det känns lite för lätt att plåta det som det finns gott om, typ ryggar, människor på en bänk, eller på ett utekafé, gående i parker etc Tänkte på det när jag såg en bild på flera gående människor varav en gäspade. Bra bild, vaket fångat, men jag söker bilden där samtliga gäspar samtidigt. Tror jag såg den bilden i boken ”Street Photography Now”. Jag har flera sådana bilder som är bra i sig, men som varit riktigt kanon med några dylika ingredienser till. I väntan på detta, publicerar jag blurrigt och oskarpt. För att hålla igång bloggen 🙂 Tusen och ett tack för ditt flitiga kommenterande och för förmånen att få ha denna dialog med dig. Hälsningar /Matti