Lite risig i kistan där jag står och väntar på att John Holm ska gå på. Endast ståplats, bara de med kryckor får sitta. En ömmande fot räcker inte för en stol. Men jag är bra på att vänta.
Ser att det är mina generationskamrater som tagit sig hit, ganska väntat. Höga hårfästen tunnhåriga hjässor.
En rökmaskin puffar igång med halvtimmen kvar innan det börjar. ”Vad gör´om därnere i omklädningsrummet? Är Peps här?”
Sonen Alex körde tre låtar under första kvarten sen körde pausmusiken igång igen och väntan fortsatte.
Till sist kom han upp tillsammans med gitarristen Jesper Whilborg och kubanska percussiontjejen Yaime Karell Llay. John har svårt att komma ihåg texterna av och till: ”Jag är så jäkla gammal!” Gitarrist-Jesper håller hela tiden ett vakande öga på vilken gitarr med mera som ska användas.
Men bra låtar har han i sin skattkista och han kör flera av sina bästa, Den öde stranden, Maria – många mil och år från här, Sommaräng med flera.
Som en fantastisk överraskning kommer mästergitarristen Kenny Håkansson och basistkompisen från Kebnekaise, Göran Lagerberg, upp på scenen och lyfter spelningen ytterligare. Några textrader till försvinner då och då men publiken har överseende. ”We love you, John!” skriker en kvinna som en annan Patti Smith.
Till första extranumret kommer sångerskan Cecilia upp, obekant för mig. Cecilia Nordlund? Därefter går de av, några i taget och till sist avslutar John Holm ensam. Klockan slår strax 22.
Inte illa, både John Holm och Kenny Håkansson
<iframe width=”560″ height=”315″ src=”https://www.youtube.com/embed/ZeLq1BNR-EI” frameborder=”0″ allowfullscreen>
Copyright secured by Digiprove © 2017