Egentligen är jag inte så pigg på att åka in till stan kvällstid men va sjutton, man måste ju få tiden att gå på nåt sätt.
Det blir omvägen via city och Citybanan till Djurgården och Cirkus. Hittar efter en stund min ingång och efter tjugo minuter öppnar salongen och jag letar upp min plats på parketten. Tjänstgör sen som platsguide för vilsna Brunofans och visar upp dem på läktaren respektive logen efter vad som står på deras biljetter.
Lite musik inleder, I´ll be your mirror, Nico och Sorrow med Bowie bland andra. Cirka kvarten sen dyker Bruno K. Öijer så upp ur den blåbelysta dimman.
Alanis Morissette var senaste artisten som fick mig att ta mig hit, 1996. Nu är det nåt helt annat. ”Alla ni som är här i kväll vet att det är poesin som är kung och drottning i det här landet.”
Han låter väldigt likt Thåström, eller om det är tvärtom. Fascinerande att vara med om!
Sen ska alla därifrån och då jag anar att Citybanan kommer vara knökfull promenerar jag över Djurgårdsbron och tar buss 69 till T-centralen, sen tuben och när jag kommer till Slussenterminalen kör 471:an precis in