Se upp i backen, tusen hål i nacken! What goes up must come down! Nämnde ju att cyklisterna i TdF har berg att bestiga, de har därefter vådliga nedförsbackar att ta sig an. För ett par veckor sen omkom en norsk cyklist i Schweiz efter att ha fått bakhjulsproblem, i förrgår vurpade en annan norrman i utförskörning och skrapade sig ordentligt. Läskigt är vad det är.
Är strax klar med boken Den ensamma staden av Olivia Laing. Har ännu inte listat ut i vilket annat sammanhang jag läste om de namndroppade konstnärerna/fotograferna. Eller om det var någon dokumentär film. Men David Wojnarowicz, Peter Hujar, Henry Darger och Klaus Nomi var bekanta för mig redan innan jag öppnade boken. Senaste boken jag läste var ju om Diane Arbus, men den boken handlade väl om henne och inte om de ovan nämnda. Får studera litteraturförteckningen i Olivia Laings bok och så om jag får någon klarhet.
Hade gärna läst den här boken innan sista (?) New York-resan, eller åtminstone kommit ihåg allt annat jag läste. Flera av gatorna och platserna som nämns var vi ju på. Läser till exempel om pirerna i Hudson River, där kryssningsfartyg la till när det begav sig och som sedan stod och förföll. De blev då tillhåll för narkomaner, homosexuella, konstnärer och allsköns folk som saknade fast förankring i samhället. Chelsea Pier, var en av dem och där plåtade jag ju. Men nu är allt uppiffat och gentrifierat.