Postpandemisk sittning gäller på de kollektiva färdmedlen, det är ytterst ovanligt att se pendlare sitta fler än två och två på bussar. Vid Träsket idkar en gråhäger solitary confinement om än av det lugftigare slaget.
Sista dagen blev känslosam, vilket var att vänta. Kanske var det oväntat att en särskilt elev höll av mig så mycket.
Efter avskedet åker jag in och tar ett par veteöl på Zumen innan jag bevistar ett releasehäng på ett galleri på Brunnsgatan i Gamla stan.
