AAAAARGH!!!!! Det är inte jag, det är mina quadriceps som skriker efter sammanlagt tre mils cykling i kuperad terräng. Rumpan är böjd att instämma i klagokören. Till och med armarna värker. Men jag klämde alla backarna på vägen till skolan men bara en av tre på vägen hem. En dryg timme enkel resa.
Träffar en kollega och snackar ihop oss lite om hur det ska se ut på vår avdelning. Ett par tunga skåp ska baxas på plats, var det nu är. Pratar elcykel med en vårdnadshavare som kom förbi (tänk, en gång hette det förälder). Hon hade precis fått en Crescent á 19 papp och var jättenöjd. Men, jag har ju inte plats för en cykel ens här hemma.

Allsvensk fotboll stundar, sen får jag se om mina värkande ben hämnas genom att inte låta mig sova.
