9 juli, 2020 – Fotospår

Tyvärr har jag legat lågt med mina fysiska aktiviteter, den senaste veckans sammanlagda antal steg är hälften av vad jag brukar göra på en enda dag. Illa! Får att råda bot på detta traskar jag mot stan och går så långt och länge jag orkar och ser hur långt det blir.

Klockan 11 låser jag efter mig och knallar i väg. Värmdövägen är inte världens roligaste sträcka, men jag har funderat på hur lång tid det tar att gå till Slussen.

Vid de små utfarterna målas det stora röda fält, ”för att göra bilister uppmärksamma på att det är cykelbana”, förklarar en av målarna. Vid Skurustugan svävar en rovfågel över vägen. Lång stjärt, men kan en sparvhökshona vara så stor? Tja, runt 40 cm lång.

Klockan på Katarina visar 14:00 när jag passerar. Fyrtio minuter senare når jag mitt första mål, Akademibokhandeln. Köper Ulf Lundells Vardagar 3 och Joakim Kocjancics Europea, det senare en fotobok, för mina presentkort och ett par hundralappar till. Stapplar ner till fotoaffären och köper två A2-ramar för att täcka hålen på min ena vardagsrumsvägg.

Till sist fixar jag en punkt som stått på min lista i ett år, att köpa ett nytt stålarmband till farsans 25-årsklocka. Urbutiken Redo fixar det medan jag väntar och kvaliteten på armbandet verkar var hög.

300 minuter fys, min stegapp ger mig bara kred för 232. Kalorier 2198 känns också i underkant liksom 24 672 steg. Appen kanske uppdaterar enare, det har hänt. Fläsket brinner – inte snabbt nog.

Förkylning la både sardin och sordin på reselusten. Inget Arvika i morgon med andra ord.

Mju:n är död

Det nya batteriet kom tidigt i dag, före kl 8. Fick veta det via mejl där det stod att om det inte får plats i brevinkastet, läggs det utanför dörren. Det hade fått plats i brevinkastet, men ligger där det ska. Early bird, kallar de tjänsten. Spänningen är hög, ska det funka i mju:n, eller är spänningen för låg. Sanningen får vi nog aldrig veta. Men funkar, det gör det inte. Le camera est mort.

I bland blir jag lite väl otålig, vill snabbt lägga upp alla bilder jag har på de olika sajterna. Så jag blir av med dem, liksom. När den senaste veckans mapp på datorn är tom, är det en kick där bak att bege sig ut efter nya bilder.

Flickrmejlväxlar med en fotokompis boende i Köpenhamn och som därför kan ha planer på att åka till Berlin i höst. Blir lite avis och sugen. Avesta är inte riktigt samma sak.

Har läst ut boken Salt vars sista kapitel berättade om delikatesser för olika folk. Vad sägs om grodmage, tonfisktestiklar eller flamingotungor? Och om hur brittiska kolonin Turks and Caicos Islands i Västindien uppmanades att designa en egen flagga och en lokal konstnär ritar ett emblem med saltverken på St Cay, med saltrakare i förgrunden och högar med salt. Engelsmannen som skulle komponera flaggan visste inte var öarna låg och då det var polarfararnas epok trodde han salthögarna var igloor och målade dörrar på dem. Det förblev kolonins officiella emblem i nästan 100 år, innan de 1968 bytte till två flamingos som håller en sköld .

https://www.tumblr.com/soniacv70/622876536330174464

Dela detta:

Dela detta: