Dag: 29 oktober 2019

Lämnar hotellet kl 11 och promenerar sakta mot sydsydväst och vårt rendez-vous. Räknar med att ha tre och en halv timme på mig att skrota runt i faggorna och göra bilder innan kl 16. Hårt jobb!

Where are we now, where are we now…?
En DHL-nisse i de tyska färgerna levererar på Hauptstraße och Euroshop hänger ut tomteluvor på trottoaren som vore det juletid och inte den normaltid vi bytte till i helgen.

Köper nässpray på das Apotheke så inte snoken beckar igen på die Möve senare. Får ett paket näsdukar på köpet och en förmaning att bara använda sprejen en vecka. Och vad gör jag sen?

Kl ett är jag utanför Möve, tre timmar återstår.

”Billie vermisst. Wer hat Billie gesehen?” En älskad hund har sprungit bort. Eller rymde den för att den inte var älskad?
Passerar en rad caféer men efter trettontusen steg är det ändå dags för en fika på Kolonnenstrasse nära S-bahnstation Julius Leber Brucke. Sitter kvar en stund, drygt två timmar till rendez-vous. Utanför lyser höstsolen och det är åtta grader.

Bestämmer mig för att åka tillbaka till hotellet med axelväskan. Den är bara i vägen. Får sen stressa lite för att hitta rätt busshållplats. Kommer tre minuter sent.

Sen följer ett trevligt samkväm över ett par öl innan Jan föreslår kvällsmat på turkiska haket Imren, tror det hette dürem det vi åt. Gott! Kylslagen väntan på busstransport hem.

Hotellrestaurangen har fler gäster nu, tidigare år har jag stundtals suttit ensam och käkat. Då fick jag extra apetitretare i form av bröd och kryddsmör. Nu nichts extra.

Satt där som vanligt i går kväll. Samtidigt lirade Djurgården mot Örebro och jag vågade knappt kolla notiserna från matchen. Till sist blev det ändå tre poäng och nu behövs ”bara” en poäng borta mot Norrköping i sista omgången för att guldet ska vara blårandigt. Malmö spelade samtidigt bort Gnaget. 

Makalöst med datorer och internet, i eftermiddag träffar jag mina berlinbekanta Gustaf och Jan. Vi bestämde att ses på Möve im Felsenkeller nere i Schöneberg. Där har jag aldrig varit men vet att de ofta sitter där när de ses. Med hjälp av Google ser jag att det går en buss från Hauptbahnhof till alldeles i närheten. Perfekt! Och ”it is just down the road from David Bowie & Iggy Pop’s 70’s Berlin Flat.” Bara en sån sak! Men jag tänker nog gå ner, och åka buss hem.

Hissdörrarna låter för övrigt som Darth Vader. Strax frukost, sen vila före dagens strapatser. Två bra fotodagar hittills, hoppas det fortsätter så.