Regn och blåst
Inget optimalt kulturlördagsväder, regn och blåst. Inskränker nog det hela till en promenad ner till Konsum och sen en premier league-eftermiddag i soffan. Sen får vi se i morgon.

Inget optimalt kulturlördagsväder, regn och blåst. Inskränker nog det hela till en promenad ner till Konsum och sen en premier league-eftermiddag i soffan. Sen får vi se i morgon.
Pumpaöl är inne just nu, och det är ju Halloween strax. Då jag ännu ej smakat någon dylik, köpte jag en Fat Jack double pumpkin. Hoppas den inte är dylik.
I morgon kan det fortfarande bli en kulturdräggig lördag. Alternativet är att jag drar något gammalt över mig och går i temporärt helgide.
Ingen kul dag på jobbet i dag. Är trött och less när jag kommer hem. Blogginspirationen nära noll.
Skrev väl något om att låta den kommande helgen bli en kulturhelg, då passar jag på att vara ett kulturdrägg. Mirjas vernissage är lite sent egentligen, kl 14-16, men om jag börjar på Lars Lerin-utställningen på Karlavägen och knallar över till Kungsholmen och hinner till Scandinavian Photo innan de stänger kl 14, blir det nog bra. (Behöver en färgpatron så jag kan skriva ut gosedjursfotot jag tog på jobbet).
Lite trassel med kollektivtrafiken när jag skulle hem i dag. T-banans gröna linje hade nåt trassel och trafiken var oregelbunden och sen efter det.
Vid Slussen kom det ingen buss kl 17.06 och kön var lång när 17.11-bussen kom in. Med två minuter kvar till avgångstid körde en annan motorvägsbuss upp bakom och började tuta och till sist gorma i radion. ”Min” chaufför ledsnade till sist och bad den bakomvarande att dra år helvete och kolla att sin specifikation. ”Jag har avgångstid klockan 17.11”, sa han när den bakomvarande körde upp bredvid.
Vid det här laget var det ett par passagerare som tyckte att vår buss skulle åka, trots att det var tid kvar, och var framme hos chauffören och gnällde. Men han höll sin avgångstid. Helt rätt, varför ska han köra ifrån de som passar hans avgångstid, bara för att bussen innan inte kom?
Pratade bland andra Stockholmsbaserade fotografer om Mirja Koffman, när jag fikade med Katja. Vips har jag en vernissageinbjudan från Mirja i mejllådan. Nu på lördag kl 14-16 på Galleri TU, Fridhemsgatan 12 på Kungsholmen.
Läser en fråga till spalten ”Fråga bibliotekarien” i min morgontidning:
Jag måste läsa minst tre böcker samtidigt
– Här får du en bekännelse! Jag är den sortens person som aldrig kan hålla sig till att läsa bara en enda bok, sedan ta nästa och så vidare. I stället måste jag läsa minst tre, men gärna sju och tio böcker samtidigt. Bokhögarna är stora på nattduksbordet och i soffan. Vad säger detta om mig? Nog måste det vara en karaktärsbrist?
Ur svaret:
Den som ojar sig över att aldrig kunna läsa ”bara en enda bok” riskerar att låta lika kokett (eller till och med mer eftersom läsning numera framhålls som lösningen på mänsklighetens samtliga problem inklusive fotsvamp).
Tänkte jag skulle kokettera med min hög av ej färdigläst litteratur:
Står och väntar på bilskjuts till Farsta och känner plötsligt lite livsgnista. Var kom den ifrån? Fick konstiga idéer:
Jaja, det gick över snabbt, tack och lov.
Besöker O´Leary´s Farsta lördag eftermiddag. Hamnar bredvid balla grabbgänget på fyra-fem man cirka 30-40 år, uppfyllda av sin egen förträfflighet. ”Visa pattarna så får du en glass”-nivå.
”Köp inte iPhone 6+, har du den i röven böjer den sig”. Två tjejer i lägre tonåren visar sig vara medvetna konsumenter, klockan 00.30 på busshållplatsen vid Nacka Forum.
På bussen hem efter fotofika med Katja Hellmig konstaterar jag att kidsen är med sin tid. När ebola hotar mänskligheten spelar de dataspel om att sprida virus över hela världen. ”Ska jag köra sprida virus genom luften? Jag gör det!” Lite senare: ”Nästan halva jorden är död. Folk faller ihop och dör på gatorna. Oops!”
Läser Aftonbladet på nätet:
”1938 kom det ut en populär bok i Sverige med den mycket tveksamma titeln ”Död åt det vita sockret – liv åt de vita folken”. Författaren hette Are Waerland, och var dåtidens hälsofascistiska guru, bland annat grundare till nuvarande Hälsofrämjandet.
På Kungliga biblioteket hittar jag ett slitet exemplar av denna stridsskrift, inspirerad av sin tids obehagliga idéströmningar. Grönt omslag med en orm som ringlar sig kring sockerbitar. För redan då var sockret boven som höll på att ”suga musten ur Nordens folk och gravlägga en hel civilisation” mässar Waerland i sin underliga pamflett. I boken målar han upp det ”dödvita sockret” som en farsot som degenererar människorasen och leder till hemskheter: Inre röta, barnförlamning, livslång förstoppning, nervösa åkommor och begär efter osunda njutningar.”
Som jag har undrat, även om jag fortfarande hoppas på mer röta med mina stående lottorader 🙂
För en gångs skull har jag en del planerat för helgen. I kväll en inflyttningsfest hos en kollega. Medtag eget dricka om du inte vill ha Lapinkulta, så det blev en schweizisk och en amerikansk farmhouse ale. Spännande!
I morgon blir det fotofika.