Nu är våren på G, med smältvattenpölar på eftermiddagarna som blir till svallis under kalla nätter och gör morgonpromenaden till bussen till ett äventyr.
I dag upplever vi det månne som lite tråkigt och enformigt att alla sitter och pillar på sina mobiler och iPoddar. Om tio år framstår det som ett tidsdokument, måske pillar vi på något annat då.
Ett äventyr kan det också vara att stå och vänta på tunnelbanan. Jag tar alltid sista vagnen och vet var jag ska stå för att tajma näst sista dörrarna. Och där står jag också när tåget rusar in på station Slussen – och susar förbi. ”Hagsätra. Kort tåg” hinner jag läsa på ljustavlan innan jag rusar tretti meter för att hinna på. Ett meddelande som visas i samma ögonblick som tåget kommer in. En hyllning till informationstekniken år 2011.
Borde kanske inte sparat speglingen och låtit det se ut som om den äldre mannen blir attackerad bakifrån. Alltså med lite fantasi, min fantasi 🙂
Sportlovets sista dag och jag hinner med lite fotograferande på vägen hem. Kliver av vid Skanstull och letar mig genom söder ner till Fotografiska. Är lite seg efter att ha gått upp klockan 6 och är inte alls alert när tillfällena dyker upp. Får ändå några bilder, som hade varit bättre om jag varit bättre denna dag.
Vi är många inom gatufotografin som gillar speglingar, både big shots som Lisette Model och småskott som jag själv.
Inventerar som vanligt bokhyllorna nere på Fotografiska. Letar efter Mary Ellen Marks ”Exposure” men den finns inte. Mark kommer för övrigt till Fotografiska senare i vår och håller en work shop.
Ett stilleben sitter aldrig fel. Gårdagens fest?
Cykelstall?
Går in och ser ”Lady Warhol” och tycker att de olika porträtten har sina respektive detaljer att finna, och konstaterar också att det inte verkade vara särskilt kul att ta de där bilderna av ansiktsuttrycken att döma. Skön musik, Velvet Underground.
Vet inte om den blivit så mycket bättre knivskarp, gillar nog uttrycket i den ändå. Kanske är mamma/pappa inlagd på datorn och som mässar: ”ät nu ordentligt, och slabba inte!”
Sarah Moons ”12345” gillar jag skarpt och ska försöka se en gång till innan den försvinner.
Upptäckter att de har en rätt vacker trappa, där på Fotografiska. Lite lyxkryssarkänsla om än lite för smal för det egentligen. Och det är lamporna jag gillar mest.
Det regnar och är +1° när jag tar mig tillbaka till Slussen. Har inte vaknat nu heller utan missar en bild som hade kunnat blivit åtminstone en bloggbild. Får ta och sova ut i morgon och försöka igen.
8 svar på ”Tunnelbana i sammet”
Trots deformen blir det Bildfilen som får min odelade röst denna kväll. Inte för barnets skull (som motiv alltså) utan för att bilden säger så mycket. Om oss och våran samtid. Bortsett från stolarna som är från en annan, vackrare tid. Jag trivs utmärkt med att grabben inte är knivskarp.
Jag håller med beträffande trappan, man får kryssningsfartygsvibbar. På de äldre fartygen hittar du trappor som inte är bredare, i alla fall som sekundärtrappa. Lätta pendlar/taklampor är däremot inget du hittar på någon båt, av uppenbara skäl (såvida inte upphängningen är av styv konstruktion, typ metallrör).
/tim
Tack Tim för att du trots deformeringen av bilderna ändå kollar på dem. Problemet i sig hade som sagt WP-supporten inte hört talas om på något annat forum. Bildfilen kommer nog upp på FS/GF vad det lider, men helgerna är så sega där att jag nog väntar till på måndag morgon.
Vet inte om det är jag och min dagsform men jag gillade verkligen det här inlägget, både till text och bild. Det kanske är du och din dagsform, vem vet?
Det var mycket jag kunde känna igen mig i, fint berättat.
Ha det gott! /Thomas
Möjligen var min dagsform bättre beträffande textinnehållet än vad gäller fotograferandet. Tycker jag var slö i det senare. Men jätteroligt att du tyckte om det.
Hur komiskt är det inte att jag också stod och fotade trappen och framför allt lamporna efter att jag sett Sarah Moon för några veckor sedan?! Många bra inlägg och en trevlig samling foton. /Malin
Så är det när man ser något vackert, som lamporna och trappan. Sarah Moon ska jag se minst en gång till, om jag hinner.
Vilken del av SM gillade du? Jag tyckte berättelsen var så deprimerande att jag bara ville gå även om slutet var relativt ljust. Jag har svårt för allt det mörka som många fotografer gärna fördjupar sig i, det för jag nog av bara genom att öppna SvD/se på nyheterna. Hennes foton föll jag dock som en kägla för.
Vill nog se henne en gång till innan jag svarar. Det har passerat en hel del bilder genom ögonlinserna sen dess så jag är inte hundra på om allt bra jag minns är hennes eller någon annans. Galleri Kontrasts ”Framed” var bra och även Moderna ska jag försöka återkomma till.